Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skidåkning blev Maries grej

Annons

- Jag hade en småskolelärarinna som hette Margareta Pettersson, berättar Marie. Hon var duktig att orientera och jag började träna orientering för henne. Men för att jag inte skulle tappa konditionen vintertid, tyckte hon att jag skulle åka skidor den kalla årstiden.

Marie blev en duktig skidåkare. Bättre faktiskt än vad de flesta kanske minns - för Marie var egentligen inte de stora rubrikernas tjej. Men när hon kom till sitt tredje OS 1984 tillhörde hon världens bästa skidtjejer.

- Jag körde inte alla världscuplopp. Det hade jag inte tid med. Men de jag körde brukade räcka till för att jag i alla fall skulle hamna bland de tio bästa sammanlagt. Jag hade faktiskt till och med några segrar i världscupen.

Marie var otroligt jämn på OS 1984. Hon åkte alla distanser - 5, 10, 20 kilometer och stafett. Inte i något av loppen blev hon sämre än sexa. En fjärdeplats, två femteplatser och en sjätteplats blev det.

Men något fjärde OS blev det aldrig för Marie. Efter VM 1985 bestämde hon sig för att lägga av.

- Det var skejten, säger hon. När vi kom till VM 1985 var det ingen som egentligen visste hur tävlingarna skulle gå till. Om man skulle få åka fristil eller inte. Nu körde en del fristil och en del klassiskt. Det var för bedrövligt.

Marie gillade inte skejt. Hon lärde sig aldrig nymodigheten och ville inte heller göra det.

- Nej, jag var 30 år, och tyckte väl också att jag fått nog, säger Marie. Att det var dags att satsa på något annat än skidor.

Men Marie motionsåker fortfarande en hel del skidor. Men bara för att få motion och för att må bra.

Och skidor som elitidrott för tjejer tror hon inte så mycket på.

- Det är svårt att få fart på tjejidrotten. Ungdomar i dag vill inte gärna syssla med jobbiga och svettiga sporter som skidor. Och det är speciellt påtagligt för tjejerna. Det blir färre och färre aktiva unga tjejer, och ju färre de blir - desto flera slutar.

- Det är inte lika roligt att tävla om man bara är några få. I vissa län finns ju knappt några aktiva skidtjejer kvar när de börjar närma sig 15-16-årsåldern.

Marie är också tveksam till den starka utvecklingen av tävlingsmateriel och tillbehör.

- Det är svårt för barn att hänga med i utvecklingen av utrustning, vallor, kläder och hjälpmedel, säger hon. Det krävs nästan att föräldrarna ska ha kunskaperna, för att barnen ska kunna hänga med. En person som aldrig hållit på själva med skidsporten har inte stor chans att hjälpa sina barn i dag, säger hon.

Hennes egna barn ägnar sig helst åt annan idrott. Främst orientering och bandy. Och när vi är på besök jobbar Marie och Björn för fullt med att bunta skidor.

- Det är alla gamla skidor från 80-talet. Halva uthuset är ju fullt. Så nu buntar vi ihop dem och tar skidorna till bytesmarknad, så får vi se om vi kan bli av med dem. Det är bättre att någon annan får åka på dem än att de står här och samlar damm.

LARS-ERIK MÅG

Mer läsning

Annons