Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

... men doktorn hade det lugnt

Annons

- Chefen vid kirurgkliniken, Hans Sahlstedt, var den som höll i planeringen av sjukvården inför VM, berättar Lars Göthman.

- Han trodde det skulle bli många olycksfall under VM. Dels bland de aktiva och dels bland den stora publiken. Därför reserverades ett stort antal sjuksängar på lasarettet, som inte fick utnyttjas till annat än olycksfall från VM. Det var sängar som i princip stod tomma hela VM - några allvarligare olyckor inträffade aldrig.

Lars Göthman är pensionerad överläkare i dag. 1954 var han underläkare på Falu Lasarett.

- Sahlstedt var den som höll i hela planeringen på sjukvårdssidan. Han rekryterade tävlingsläkare bland oss på lasarettet. Men det var ingen betungande uppgift. Ingen fick mer än en enskild tävling att bevaka.

Göthman fick den kombinerade backhoppningen på sin lott.

- Backhoppningen gick ute i Källviksbacken. De kombinerade hopparna var inte lika duktiga som specialhopparna, så det var många som föll. Men några skador? Nej, det blev det inte, berättar han.

Förutsättningarna för att sköta "jobbet" som tävlingsläkare var inte allt för goda.

- Vad jag minns fanns varken någon uppvärmd lokal eller någon sjukvårdsutrustning till vårt förfogande. Alla fick ha med sin egen läkarväska. Och om jag inte minns helt fel fanns det även ambulans och en del Röda Kors-medarbetare på plats. Men trots att det var smällkallt, fick vi inte ens köldskador att ta hand om. Allt flöt väldigt skadefritt.

Doktor Göthman hörde hemma på kirurgsidan.

- Men jag har för mig att det faktiskt fanns medicinläkare inblandade i tävlingarna också, säger han. De undersökte de aktiva före tävlingarna, tror jag.

Göthman svävar lite på målet ibland. Men det beror inte på glömska, utan snarare på den uppdelning av läkare som skedde.

- Därför har jag faktiskt inte en aning om hur det fungerade uppe på Lugnet, där längdtävlingarna genomfördes, säger han. Jag fick ju bara en inblick i förhållandena vid Källviksbacken.

Uppdraget var heller inte speciellt inkomstbringande för de läkare som ställde upp.

- Nej, något arvode fick vi inte. Enda förmånen som erbjöds oss var att få stå på fina läktaren och titta på tävlingarna om vi ville - men den dagen backhoppningen i nordiska kombinationen genomfördes var det för kallt att stå där, så jag föredrog att stå vid uppbromsningsplanen i stället.

LARS-ERIK MÅG

Mer läsning

Annons