Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

I idrottens skugga

Annons

- Jag kände helt plötsligt ingen som helst motivation att fortsätta.

- Beslutet att lägga av var svårt. Men jag kände att jag hade tagit mig vatten över huvudet i den satsning som var tänkt, berättar Carin, som hunnit bli 22 år och som plockar fram skidorna enbart när hon känner för en motionsrunda.

- Så är det. Nu är det studier som gäller. Jag läser en sjuksköterskeutbildning vid högskolan i Falun, berättar Carin.

Hon bor kvar i Borlänge dock, delar lägenhet med pojkvännen Jon på "Hemmet" i Hushagen.

Och trivs med livet.

- Förutom skolarbetet jobbar jag lite extra mellan varven som personlig assistent, det trivs jag med, säger hon.

Men visst tänker hon tillbaka ibland.

- Det var kul många gånger. Men kraven, både från mig själv och andra, var pressande, erkänner Carin.

- Som ungdom tävlade jag inte så där värst mycket, runt 15 tävlingar som mest kanske.

- Men när jag sen skulle vara med på elitnivå både i junior- och seniorsammanhang blev det för mycket. Runt 30 tävlingar, där varje sådan handlade om en rejäl urladdning, blev alldeles för mycket, förklarar hon.

Inte blev det bättre av att Carin bytte klubb i samma veva, säsongen 2001 således.

- Tanken var att jag skulle byta som junior för att få lite tid att komma in i den nya föreningen innan hårdsatsningen som senior skulle ta vid.

- Men nu blev det ingenting av med det. Jag åkte inte en enda tävling för Åsarna IK faktiskt, minns hon.

Har du aldrig känt suget att komma tillbaka en gång?

- Nej, det kan jag inte påstå.

- Visst hänger jag väl med i vad som sker och har jag tid kollar jag väl en och annan tävling på TV också. Men jag kan inte säga att känner nån sån där överhängande lust att vara med i leken igen.

- Jag har det bra som jag har det nu, försäkrar hon.

Träffar du några av kompisarna från den aktiva tiden?

- Nån gång ibland gör jag väl det även om många av de tjejer jag höll ihop med finns på andra orter nuförtiden.

Tävlingar då, är du och kikar på någon sådan?

- Nej. Jo förresten, jag var och kikade när det kördes världscupfinalen i sprint på Rommetravet. En kul tävling.

- Annars är skidåkning motion för min del nuförtiden. Tävlingar betyder inte så mycket, förklarar hon.

Vad tänker du när du är ute och motionsåker?

- På hur härligt det är att kunna titta på det som finns vid sidan av spåret.

- Och att kunna vända tillbaka när man känner för det. Sådana saker fanns det inga möjligheter till under den aktiva tiden.

Framtiden då, hur ser den ut?

- Först och främst ska jag klara av min sjuksköterskeexamen, jag har ett-och-ett-halvt år kvar efter den här terminen.

- Sen hoppas jag förstås få ett arbete jag trivs med och ett normalt liv rent socialt, ett liv jag mår fortsatt bra av, avslutar Carin.

BJARNE SOLUM

Mer läsning

Annons