Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Helena finalsist

Annons

Och ändå.....

Hade inte Helena och hennes medhjälpare missbedömt världsmästaren Lennon Dermotts häst Liscalgot så kunde det gått annorlunda.

- När han red henne såg det ut som han tog i och att det behövdes kraft. Så var det inte, sade Helena.

Hon använde för mycket ben och hästen såg ut som en bil när man släpper kopplingen för snabbt - det hackade och ryckte och någon riktig kontroll blev det aldrig för Norrköpingstjejen.

- Helena fick fel instruktioner, det får Henk Nooren och jag ta på oss, sade Hasse Lundbäck, Helenas pappa.

- Jag visste inte att hon var så stark i benen, sade pappan fundersamt om sin dotter.

En finalomgång i hopp-VM är uppbyggd kring tanken att den som är bäst ryttare ska vinna. Därför måste ryttarna rida en hopprunda på var och en av konkurrenternas hästar.

Det var det som gav Helena Lundbäck magknip på finalmorgonen. Hon hade sovit dåligt, mådde pyton och ville helst bara spy och vara i fred.

Allt kändes ju så stort.

- Jag ville ju inte göra bort mig med en katastrofrunda, sade hon.

Och så var det just en sådan hon fick med Liscalgot. Tolv fel och snarare bud på fler än tvärtom.

Sin egen Mynta hade Helena ridit till ett nedslag i första rundan och när hon var klar med Liscalgot visste hon att finalen var över för hennes del.

Nu gällde det mera att försvara hedern - visa vilken skicklig ryttare hon är.

- Pressen släppte en smula och de båda andra rundorna gick bra. De är jag nöjd med, sade hon.

Hon fick tidsfel både på amerikanen Peter Wyldes Fein Cera och förre världsmästaren, franske Eric Navets, hingst Dollar du Murier. Men hon rev inget.

Den franska hingsten var Helena lite skraj för i förväg, skulle lilla hon verkligen klara så mycket häst?

- Den var ju hur fin som helst, sade hon och strålade av glädje.

(TT)

TT

Mer läsning

Annons