Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Här är The Moose©

Annons

Ett bra år för Johan Hedberg.

Ett mindre bra år för hans lag.

Så kan man egentligen sammanfatta säsongen som gått.

- Det har varit mycket positivt och en del negativt. För egen del är jag jättenöjd med att ha få stått i mål i 66 av Pittsburghs matcher, men det var ruskigt tråkigt att missa slutspelet. Och sen var det ju OS och allt som hände där...

Även om Hedberg stod i båset under den lika dramatiska som traumatiska chockförlusten mot Vitryssland kom matchen - och efterspelet - att sätta sin prägel på hela hans säsong.

- Det var en sån hype inför OS att det var som att luften gick ur mig helt när det gick som det gjorde. Lite kändes det som att säsongen tog slut. Jag fick en liten svacka, och Pittsburgh bara förlorade och förlorade. Då var det tungt.

Året innan hade Hedberg kommit över en natt från ingenstans och överglänst Dominik Hasek när Pittsburgh slog ut Buffalo och gick till Stanley Cup-semifinal.

I våras valde han att koppla bort ishockeyn helt när de andra lagen gjorde upp om bucklan.

Men nu är han riktigt sugen på att vakta målet igen.

Och när tidningen strålar samman med Johan Hedberg en timme innan han gör sitt andra ispass på försäsogen så är det en av de allra största stjärnorna i Pittsburgh Penguins vi träffar.

Vi möter "The Moose".

- Det har ju varit bra för Pittsburgh att kunna profilera mig som the "the Moose", så visst är jag väl en av de mest välkända spelarna numera. Jagr försvann ju förra säsongen, och nu har vi tappat Lang och Kasparaitis också. Lemieux ska visserligen spela nästa år, men det är många nya, unga killar i laget.

Smeknamnet har sitt ursprung i Hedbergs tid i farmarlaget Manitoba Moose (Manitobas älgar).

I dag har Pittsburgh har sålt mer än 25 000 supporterkepsar med älghorn på.

Och varje gång Hedberg gör en räddning så skanderar hela Mellon Arena "mooooose".

- Det låter ju som att dom buar, så i början förstod jag ingenting och trodde att jag blev utbuad. Men nu har jag vant mig.

Och det gäller att smida mellan järnet är varmt.

Numera kan det nästan verka lika viktigt för en idrottsman att lyckas skapa sig ett varumärke som att prestera, och på det området har Hedberg fått nästan osannolikt mycket gratis.

- Jag och några kompisar har ett företag som låtit varumärkesskydda "the Moose". Vi försöker väl spinna vidare lite på det, men i dag vet jag inte riktigt vad det ska bli av det.

Normalt sett är inte Hedberg speciellt pigg på att prata om pengar och affärer.

Hans lön är inte hemlig - eftersom NHL-spelarnas ersättning är offentlig kan vem som helst gå in på en hemsida och se att han just nu tjänar 1,4 miljoner dollar (ungefär 14 miljoner kronor) om året - men han tycker inte heller att den är speciellt intressant.

- Läser man om hockey i Sverige går det inte att slå upp en tidning utan att det skrivs om "dollarmiljonärerna". Inget om en spelares roll i laget eller hans chanser att ta plats, utan bara pengarna. Jag tycker att man tappar det viktigaste då.

Något som däremot intresserar Hedberg i allra högsta grad är hur det går för Leksands IF.

- Under kvalserien var nästan det första jag gjorde när jag kom hem att koppla upp mig och följa Leksand. Som för alla leksingar hade det väl gått upp för mig hur viktigt det var med ett elitlag när vi åkte ur.

- Jag kommer ihåg sista matchen... När jag kom ut på Internet och såg att vi ledde med 4-0 mot AIK... då kom tårarna.

Han lovar inte att komma tillbaka till LIF när NHL-karriären är slut.

Men det är ingen speciellt vågad gissning.

- Jag vet inte hur det blir. Stanley Cup är det största målet med min karriär, det väger tyngre än ett OS-guld. Men om jag skulle kunna se tillbaka på min karriär och ha vunnit Stanley Cup och ett SM-guld med Leksand skulle jag vara världens lyckligaste hockeyspelare.

- Och för att vara helt ärlig, känslomässigt skulle ett SM-guld med Leksand vara det allra, allra största.

ERIK NIVA

Mer läsning

Annons