Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Brink redo för nästa medalj

Annons

Det har inte ens gått ett dygn, men Jörgen Brink blickar inte bakåt, bara framåt mot tisdagens stafett. För efter hans brons och Per Elofssons guld i söndagens skiathlon 10+10 km, är guldförväntningarna större än på mycket länge i stafetten.

- Om inget speciellt skulle inträffa som att någon bryter en stav, då skulle jag bli besviken om det inte blir medalj, säger förbundskaptenen Per-Erik Rönnestrand.

Målsättningen är lika klar som den italienska luften i Cavalese - liksom vilka som ingår i det svenska laget.

Men det sista vill inte Rönnestrand erkänna.

- Det finns en poäng att inte namnge laget, det är för att de andra motståndarna inte ska kunna förbereda sig och veta vilka åkare de ska matcha mot motståndarna, säger han.

Men faktum är: Mathias Fredriksson, Anders Södergren, Per Elofsson och Jörgen Brink är alla självklara namn i det svenska stafettlaget i skid-VM.

Frågan är bara i vilken ordning?

Fredriksson och Södergren är givna på de två inledande klassiska sträckorna, Elofsson och Brink i fristilen, men vem av dessa två får ansvaret att avsluta stafetten?

- Det har ingen betydelse för mig, säger Elofsson.

- Går det bra i stafetten så är det klart att man gärna vill åka

sistasträckan. Går det dåligt så är det ju risk att man blir halshuggen, säger Brink.

Det är han som har den bästa spurten, det visade han i Otepää, då han tog sitt livs första världscupsseger. Han var på väg att visa det i söndagens VM-lopp, men fastnade i Axel Teichmanns skidor och ett potentiellt guld förvandlades till brons.

Men trots det, framgången i VM och världscupen har gett Brink otroligt mycket, det hoppas han få visa i stafetten.

- Man har vuxit mentalt av framgångarna, det känns som att jag förlorat respekten för många av de andra åkarna och samtidigt har de andra fått större respekt för mig.

- Nu vet jag att jag kan vara med och tävla med de allra bästa.

Som sisteman i stafetten lär han få tuffast möjligt motstånd i en eventuell spurtstrid. Thomas Alsgaard är nu frisk från sin magsjukdom, där finns också italienaren Christian ''Zorro'' Zorzi och en tysk bekant - Axel Teichmann.

- Jag skulle nog ranka Alsgaard som en bättre spurtare än Zorzi, det är ju bara att se på resultaten.

Vad är så speciellt med stafetter?

- Det är ju ett lagsamarbete och mer ansvar än när du åker individuellt. Det känns som att man kör mer för Sverige. Sedan har man ju sett klassiska stafetter på tv:n.

Senast det blev guld i en stafett var i Lahtis 1989. Då var det skidåkare som Mogren och Svan som ingick i stafettlaget.

Nu kan det vara dags igen.

- Som jag ser det nu, kon-

kurrerar vi främst med Tyskland och Norge, men vi har en jättestor medaljchans, säger Rönnestrand. (TT)

TOBIAS ÖSTERBERG

Mer läsning

Annons