Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Axplock ur Ragnar Larssons bilsporthistoria

Annons

Om förarprofilen "Knaggen" Backström:

"När han började åka folkrace blev hans "framåtanda" lite besvärande för medtävlarna, hans plåtkontakter blev lite gedignare än vad domare och konkurrenter gillade. Han skulle fram när han "fått fart på skortet".

En gång efter att han fått svartflagg och blivit utesluten gick jag ner i depån till "Knaggen". Han var inte alls ledsen, när jag sa:

"Du måste väl för fan bromsa när det är alldeles tätt framför dej. Då tyckte han: "Nä, siddu bromsar gör ja alldri, ja ä hännä för å ha roligt, dom andra får full håll sej ur vägen".

Om en kurshelg på hotell Lerdalshöjden i Rättvik:

"Vi minns särskilt en lördag när Hälsingegänget efter avslutad lördag åkte till Mora för att titta på ett minirally.

När dom kom tillbaka framåt midnatt fanns ingen mat att få i matsalen, det enda var risgrynsgröt. Det var väl nästa dags frukost som var på gång. "Ja, men då tar vid det, och så ska vi ha whisky till".

Sagt och gjort, gröten kom in och whiskyn slogs över. Sedan åt man med sked medan kurskamraterna förundrat såg på denna märkliga midnattssupé. Stämningen var minsamm inte tryckt och än i dag talas det om hälsingarnas matvanor".

Om ett Bergslagsrally:

"Efter ett uppehåll i Kopparberg, på väg mot mål i Ludvika, hade vi, efter stort manfall bara 56 bilar kvar i fältet, vilka startade på sträckan "Björnjägarn" med en minuts mellanrum.

Vi anropade målet: "har ni ingen i mål ännu?" "Nej, men vi hör dom", dom är snart här".

Vi hade alltså hela startfältet ute på samma sträcka, det borde ha varit något att se från luften, med alla strålkastare i den svarta natten.

I sammanhanget skall vi minnas att bästa körtid på den långa "Björnjägarn" var över en timme".

En bilorientering på 60-talet med mångåriga partnern Birigit Östensson, på väg mellan Leksand och Djura:

"Det gick så mycket PV:n kunde prestera. I en svag vänsterböj runt ett uthus i Rätlindor dök det plötsligt upp en mötande bil i mörkret.

Han hann inte ur vägen utan jag fick ta diket till hjälp och med fullt påställ klarade jag både mötet, diket och returen.

Men stackars Birgit, hon låg rak i stolen och gastade: "Dur kör ihjäl mig din djävul!" Som synes kom samtalen oss emellan att redan från första början utgöra mycket raka besked".

Hur Ludvika fick sin första SM-tävling i rally 1970:

"Vi fem kontaktmän smmanstrålade med rallyutskottet i Stockholm och här upptäckte jag att ingen från Nedre norra distriktet hade sökt SM. Det var ju för djävligt, hade jag vetat det hade naturligtvis Ludvika sökt.

Ansökningstiden hade ju gått ut för länge sen men nu föddes en tanke: det kunde väl gå att andatera en ansökan, jag var ju för sjutton ordförande i Ludvika MS.

Sagt och gjort, ansökan skrevs på platsen och innan sammanträdet avslutats kunde jag konstatera att Ludvika SM fått en av SM-tävlingarna 1970".

Om parkeringsböter under prisutdelningen efter nämnda rally:

"Vi hade prisutdelning på "Statt" dagen därpå vid lunchtid. Ludvika stad bjöd på lunch för alla närvarande.

Det hade jag inte våga tala om i förväg, då hade väl halva stan kommit och käkat. Jag hade införskaffat förtjänstplaketter till en del prominenta personer (fjäsk som hör dit). Bland annat fick polismästare John Eriksson en.

När jag efteråt kom ut på gatan hade jag fått en böteslapp för ett alldeles nyinrättat stoppförbud, som jag inte visste om. Grabbarna sa: "gå in till "Käre John" och säj att han river den där lappen, annars tar du tillbaka plaketten".

Jag tyckte det var i taskigaste laget, så jag betalade böterna".

Mer läsning

Annons