Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Grabb Kalles Gunnar

Annons

Ä dä mångä döä, hör jag Gunnars "lite annorlunda röst" utbrista. Jag går i sista klass på gymnasiet och lite ovarsamt åkt av vägen precis utanför Gunnars hem. Klockan är sex på morgonen, vinter, mörkt och fullt med snö. I lågskor, kostym, vit skjorta med slips och blodet rinnande nedför ansiktet har jag lyckats ta mig fram till "Grabbens"!

Jag knackar på ytterdörren och på en fråga från någon inne i huset "va är dä?" svarar jag " en trafikolycka"! Det är då jag får höra Gunnar röst kanske för första gången.

Men genom åren kom jag sedan att lära känna honom mycket bra särskilt sedan jag flyttat till Djurmo. Som bekant nyttjade ju han, tillsammans med sin bror Birger, nästan all mark som var tänkbar för att hålla "det öppna landskapet"! Ett förnämligt arbete utförde de två och detta gällde också kommunens markområde utanför mitt hus. Vid flera tillfällen ställde jag även upp för att hjälpa till med slåttern och uppleva gamla "bondetakter".

Man kan ha olika uppfattningar om Gunnar men egentligen var han en illmarig, kunnig person som levde sitt liv konsekvent. Han var en av de få som under senare år hade friskt hässjevirke som jag så gärna ville få av honom till "rohopar" på golfbanan. Men han var svårflörtad för det mesta och vid ett tillfälle då han nog tyckte att jag tjatade för mycket så utbrast han "had jag en kärring så skulle du få ho men fan inte mitt hässjevirke"!

Jag vill tacka Gunnar för den han var och enligt hans syster så skall jag nog få lite hässjevirke ändå! Och ärligt talat så tror jag inte han har något emot det !

Gunnar Lärka

som förlorade körkortet i fyra månader

Mer läsning

Annons