Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Är lidandet centralt i tron?

/
  • Barn i ett område i Port-au-Prince, Haiti, som drabbades av jordbävningskatastrofen på Haiti i januari 2010. Foto: Ramon Espinosa/Scanpix

Annons

Hej.

Det som verkar vara gemensamt för allt mänskligt liv är lidandets centrala plats. Det är lidandet som rätt skall bokföras i debet och kredit med Herren själv som kamrer, inte kärleken som man ju annars skulle vilja tro.

Men ve er som är rika, ni har fått ut er glädje. Ve er som är mätta nu, ni skall få hungra. Ve er som skrattar nu, ni skall få sörja och gråta. (Luk. 6:24-25) Fattig, hungrig och sörjande är idealet som Jesus framhåller.

Selekteringen verkar handla om när och var människan skall hamna i ”sjön av eld och svavel” (Upp. 20:10). Antingen redan i detta livet och under tiden man väntar på att dö, eller efter detta livet, men då i evigheten. Med denna logik är folket i Pakistan, drabbat av översvämningskatastrofen och döende i kolera i en klart bättre position inför evigheten än vad vi i Sverige är, eftersom vi får vänta till efter döden för att hamna i svavelsjön. De har förlorat allt, de hungrar och de sörjer sina döda. Men varför? Bara en kort tid lever de här, men glädjen väntar dem i himmelens evighet, dessa lyckans ostar.

Fråga: Bör den som önskar ett underbart liv i evigheten emigrera till Pakistan eller Haiti, så att vi får svavelsjön här och nu i tiden, så att vi inte får den sedan och i evigheten? Det som verkar vara gemensamt för allt mänskligt liv är lidandets centrala plats. Det är lidandet som rätt skall bokföras i debet och kredit med Herren själv som kamrer, inte kärleken som man ju annars skulle vilja tro. Varför är kristendomen sådan?

Mvh,
Lars G.


Svar:

På Jesu tid fanns en föreställning om att lidandet var ett straff för något illa man gjort och att rikedom var en bekräftelse på att man var god. Jesus vänder upp och ner på dessa föreställningar. Ett problem för oss i vår tid är att förstå dåtida, orientalisk retorik med starka överdrifter.

Under flera hundra år av kyrkans historia har man till exempel inte förkunnat någon lära om helvete och svavelsjöar över huvudtaget. Det handlar snarare, också enligt min mening, om att öka trycket och visa att våra vägval är viktiga och att det kan "gå åt skogen" om man inte ser upp.

Anders Åkerlund

Mer läsning

Annons