Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vem värnar långpendlarna?

Annons

John Helgander skrev i sitt inlägg i förra veckan om tåg för Siljansbygden, att usla anslutningar avskräcker resenärerna, och det kan jag livligt hålla med om. Han har regelbundet åkt tåg mellan Linköping och Rättvik i 30 år. Har själv gjort detsamma mellan Stockholm och Siljansbygden i 43 år. Jag finner att nu har man lyckats försämra tågförbindelsen Stockholm - Siljansbygden så mycket att man snart är ner på restider som man hade för ett 30 tal år sedan.

I sommar åker jag på fredagar från Stockholm med X2000 kl 15:55 och anländer då till Tällberg kl 19:20. Det innebär en restid på 3 timmar och 25 minuter och observera att detta är ett direktgående X2000 tåg. För 36 år sedan, enligt SJ:s tidtabell för år 1966, var den snabbaste tågförbindelsen då tåget "Siljan", som tillryggalade samma sträcka på 3 timmmar och 45 minuter. På 36 år har man alltså bara lyckats förkorta restiden med tjugo minuter (9 procent).

För 36 år sedan tog det fyra timmar och femton minuter att åka Stockholm -Göteborg medan man nu kan göra den resan på tre timmar och sju minuter, en förbättring på en timme och åtta minuter (27 procent). I rättvisans namn skall jag dock tillägga att för bara fyra år sedan kunde jag åka Stockholm-Tällberg med direktgående X2000 på två timmar och 45 minuter. Men det var då det, innan man startade en överambitiös lokal tågtrafik på dessa banor (Tåg i Bergslagen och Tåg i Västmanland). Uppenbarligen har den lokala tågtrafiken företräde framför till exempel X2000 förbindelsen Dalarna Stockholm, hur ska man annars förklara de uppehåll som X2000-tåget måste göra på vägen Stockholm - Siljansbygden, tågmöte i Järlåsa eller Morgongåva, uppehåll cirka tio minuter i Sala och nära tjugo minuter i Borlänge. Var det så klokt att starta den omfattande lokala tågtrafiken innan man har dubbelspår på sträckorna och fungerande tåg?

INEGMAR VINTERSVED

Mer läsning

Annons