Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Varthän, vänsterpartiet?

Annons

Vänsterpartiet torde vara riksdagens ideologiskt mest medvetna parti, med en medlemskader, som domineras av alltmer besvikna socialistiska idealister. Karismatiska Schyman förmådde överbrygga den allt större klyftan mellan medlemmar och väljare.

I decennier var vänsterpartiet en liten, löjeväckande dogmatisk sekt styrd från Moskva och organisatoriskt knuten till den stalinistiska diktaturen.

Gudrun Schyman fullföljde den omorientering i mer parlamentarisk, vänstersocialdemokratisk riktning, som CH Hermansson inlett 1964, då han tillträdde som partiledare.

Både Hermansson och Schyman var röstknipande personer, med mer än lovligt stor förmåga att attrahera väljare långt utanför ideologiskt övertygade kommunisters och vänstersocialisters begränsade skara. Båda partiledarna hade ständiga problem med partiets klasskampsfundamentalister.

Hermanssons och framförallt Schymans sensationella valframgångar stärkte emellertid partiledningen gentemot partiets rigida och (i ordets egentliga betydelse) konservativa krafter.

Hoffman & Burman är inställda på fortsatt samverkan med det socialdemokratiska regeringspartiet. Uppgiften bli besvärlig, kanske omöjlig, om deras status undermineras av sjunkande opinionssiffror. Vänsterpartiets ortodoxa falang kommer då både att ge den arma partiledningen skulden för tillbakagången, samtidigt som den anklagas för att "sälja ut" ideologin.

Motsättningarna förnekas stundom på ett minst sagt självavslöjande sätt. Så här uttrycker sig distriktsordföranden i Jämtland, Gustav Onilsgård på tal om "vänstervridningen" efter Schymans avgång:

"Det är något, som den lilla högergruppen, det vill säga riksdagsgruppen, kör med. Det visar att de saknar förankring i verkligheten!"

Jaha, partiets riksdagsledamöter är högervridna och befinner sig på kontrakurs med medlemmarna!

Vad ska man då säga om de betydligt större skara väljare, som röstat in "högergruppen" - inklusive Gudrun Schyman - i Sveriges riksdag då?

Helt aningslöst antyder den jämtländske distriktsledaren en alarmerande motsättning mellan å ena sidan partimedlemmarna och partiets väljare och riksdagsrepresentanter å den andra.

I så fall syns oss prognosen sällsynt god för vänsterpartiets utveckling till politisk sekt utan inflytande sedan medlemmar och väljare gått åt skilda håll.

Som goda liberaler fäster vi naturligtvis stora förhoppningar vid vänsterpartiets fundamentalistiska medlemmmar. Om partiet blir en organisation, dominerad av allsköns "tokvänster" - revolutionära kommunister, dogmatiska marxistleninister, övervintrande stalinister, folkhemsnostalgiker och aktivistiska attacgrupper - nödgas socialdemokratin snart se sig om efter en stabilare bundsförvant i riksdagen. Dels kommer vänsterpartiets väljarstöd att sloka drastiskt, dels kommer kursen att bli allt sämre verklighetsförankrad.

I det läget kan en politisk allians mellan Göran Perssons regering och något av mittenpartierna - gärna folkpartiet - aktualiseras. Ett spännande alternativ som möjligen skulle förnya svensk politik.

Men först måste vänsterpartiet hamna "på historiens sophög" för att använda ett av marxismleninismens egna slagord.

Mer läsning

Annons