Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vård - inte straff - för sjuka brottslingar

Annons

Frågan är svår. I sitt uppmärksammade inlägg under DN-debatt i går hävdar docenten Tomas Eriksson dels att psykiskt sjuka människor ska ha vård, inte straff, dels att engelska forskningar visat att påfallande många våldsbrottslingar har en medfödd genvariant, som i hög grad förklarar deras beteende. En problematisk barndom i kombination med denna genetiska defekt gör många av dem till våldsbrottslingar. Trots att de utgör endast 12 procent av den undersökta gruppen svarade de för 44 procent av gruppens begångna våldsbrott. Statistiskt sett är således deras sociala prognos från början mycket dålig. Finns det människor, som av en onådig natur predestinerats att begå våldsbrott?

Att sätta gravt psykiskt sjuka människor i fängelse är principiellt fel. De ska ha vård, eventuellt sluten sådan, i den mån de trots vården förblir farliga för omgivningen. Tidigare förekom internering på obestämd tid för uppenbart farliga återfallsbenägna lagbrytare med konstaterade psykiska störningar. Riksbekante återfallsförbrytaren Svartenbrand åtnjöt tidigare den omsorgen från samhällets sida. Vilket syns oss högst adekvat. Det handlade då inte om straff utan om att skydda omgivningen från en psykiskt störd person.

Den nu aktuella utredningen har en del grumliga resonemang om att mentalt störda brottslingar först ska vårdas och efter ett eventuellt tillfrisknande avtjäna straffet. Docent Eriksson har helt rätt, när han skriver under DN debatt:

"...det är helt oacceptabelt att straffa personer för konsekvenserna av att de är sjuka."

I sanningens namn ska påpekas att det inte alltid är helt lätt att konstatera om en gärningsman var mentalt frisk eller sjuk då brottet begicks. I Flinkfallet rådde oenighet inom socialstyrelsens rättsliga råd. Sjuk och frisk är trots allt relativa - inte absoluta - begrepp även om de ofta får - och måste få - absolut karaktär i juridiska sammanhang.

Enligt utredningsförslaget ska psykvården ges inom kriminalvården - som knappast har resurser för detta och heller knappast kommer att sådana resurser inom överskådlig tid.

Vidare förefaller det betänkligt att blanda mentalsjuka interner och vanliga interner på kriminalvårdsanstalterna. Det kan bli ödesdigert för båda kategorierna samt för personalen, som knappast har adekvat utbildning för att ha hand om sjuka våldsgalningar. Vård och straff ska hållas isär, vilket är en gammal och viktig princip för västerländsk humanism. Fängelser och mentalsjukhus bör förbli skilda inrättningar.

Avsevärda väljaropinioner ser längre fängelsestraff som ett kriminalpolitiskt universalmedel. Ropen skallar. Vi kan tyvärr inte bli kvitt intrycket, att avsevärd politisk populism döljer sig bakom det aktuella utredningsförslaget.

Mer läsning

Annons