Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

USA och president Bush i den allsmäktiges ställe

Annons

USA bestämmer nu spelreglerna i den värld som blivit, inte FN. Spelet i säkerhetsrådet är ett skuggspel för gallerierna och för att ge Irakinvasionen ett sken av legitimitet och förankring i världssamfundet. President Bush sade i sitt tal till Kongressen att "Den här nationens - USA:s - väg är inte beroende av beslut som tas av andra" och han lade till att "Den frihet som vi alla värdesätter är inte Amerikas gåva till världen, den är Guds gåva till mänskligheten". USA och Bush har likt Usama bin Laden trätt in i den allsmäktiges ställe.

Att vara kritisk till Bush-administrationens politik är inte anti-amerikanism. Det är att utöva sin rätt att fritt och kritiskt granska politiska makthavare - Persson eller Bush. Själv har jag den största tilltro till att USA, som den stora demokrati som landet i grunden är, i nästa val kommer att skaka av sig den junta som i dag styr landet och välja sig en president som bortom all tvivel är vald av ett folkflertal.

Samuel Huntington skrev för ett tiotal år sedan en uppmärksammad bok om den kommande kollisionen mellan olika civilisationer ("The Clash of Civilisations") - främst mellan den muslimska civilisationen och den västerländska. Vad vi ser i dag är snarare en kollision mellan fundamentalismer än en kollision mellan de breda folklagren i västvärlden och den muslimska världen. Den amerikanske presidenten är en pånyttfödd kristen med sina ideologiska rötter i det ultrakonservativa bibelbältet. Administrationen ger inte u-hjälp till länder som tillåter abort och driver kampanjer i skolorna för att kvinnor ska hålla sig sexuellt avhållsamma intill bröllopsnatten. Där möts Bushs moralsyn med den fundamentalistiska Islams! USA:s mål, förutom att försvara "the American way of life", är att få hegemonisk kontroll över oljetillförseln och oljepriserna inte bara i Mellanöstern utan också i Afrika och - i samspel med Ryssland - i Centralasien, som snart kan bli nästa krigsskådeplats. Målet är inte bara Irak.

USA har stött de flesta regimer i Mellanöstern - när det passat nationens oljepolitik och egna intressen. Så stödde USA Saddam Hussein under 80-talet (när massförstörelsevapen faktiskt producerades och användes). Talibanerna fick stöd under 90-talet för att på så sätt ge hjälp åt oljebolaget UNICAL:s ambitioner att transportera gas från Turkmenistan via Afghanistan ner till Indiska oceanen.

USA är idag utan jämförelse världens mäktigaste nation. USA har teknologi, kapital, produktion, forskning, utbildning, företagsamhet, arbetskraft, militärmakt utan jämförelse. Historien visar att stor makt i sig är en drivkraft för handling och aggressivitet. Understundom i historien har stormakter - för en tid - erövrat en sådan position: Romarriket, det Ottomanska Riket, Frankrike under Napoleon, det Brittiska Imperiet, Hitlers Tyskland. Men imperiebyggare har alltid fallit förr eller senare därför erövringen i sig varit målet snarare än en långsiktig vision om vad man ska ha det erövrade till.

Är världen till för att försvara och understödja just "the American way of life" eller är världen till för att ge utrymme åt en mångfald av olika sinsemellan motstridiga värdesystem och kulturer i konfliktfyllt men ändå någorlunda harmoniskt samspel? Jag tror inte på kriget som konfliktlösningsmekanism. En i praktiken unilateral invasion riskerar att för lång tid framöver skadeskjuta FN som ett auktoritativt forum för multilateralt förankrade lösningar. Men kanske är det just det som är den amerikanska administrationens syfte? Det är ju faktiskt den logiska konsekvensen av vad Bush sa i sitt tal till kongressen.

BO EKMAN

Mer läsning

Annons