Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tartus lille kung och vargavinter

Annons

Vi susar fram på den estniska landsbygden. Landskapet är ganska flackt. Längs hela vägen växer en granhäck. På vintern blåser det ofta och granhäcken fungerar som snöhinder.

En och annan skog passerar vi också men det är inga milsvida skogar. Ibland är det bara en kuliss. Skogen har avverkats.

Vi är på väg till Tartu, cirka 20 mil sydost om Tallinn.

Andres Koern och hans fru Gitte är våra guider. De bor i Pöltsamaa där Andres varit vd för Felix fabrik. Gitte har lärt sig estniska och har arbetat på skolan i Pöltsamaa. Sonen Villem, flytande i svenska och estniska, går på gymnasiet i Tartu. Om familjen lämnar Pöltsamaa för Tartu, sluts cirkeln. Andres föräldrar flydde från Estland och just Tartu där de båda arbetade som lärare vid universitetet.

Denna institution grundades av den svenske kungen Gustav II Adolf år 1632. När Göteborgs kommunalråd Göran Johansson besökte Tartu, drog han sig till minnes en kopia av den staty av kungen som finns på Gustav Adolfs Torg i Göteborg. Enligt legenden pekade kungen och sa: "Här skall staden ligga". Det var år 1619.

På stående fot lovade Johansson att skänka denna kopia till Tartu. Emellertid är denna staty, skapad av Bengt Erland Fogelberg, otursförföljd. Den första som skulle sättas upp i Göteborg blev inte bra på grund av dålig bronskvalitet. Den andra sjönk på Nordsjön. Den tredje kom i alla fall på plats. Men denna, den fjärde, var inte riktigt vad Johansson trodde.

Den var bara någon meter hög och därför gick det inte att placera den framför universitetets storslagna entré. Statyn av Gustav Adolf står nu på baksidan av universitetet. Inskriptionen på sockeln talar om att han var mannen som grundade universitetet i Dorpat som Tartu hette på tyska. Staden var en av de viktigaste under Hansatiden.

På torget köper vi färska kantareller, gula och granna, för endast 24 kronor kilot. Priserna finns angivna i både euro och estniska kronor.

På vägen tillbaka till Tallinn, stannar vi till i Pöltsamaa. Gitte ska ta hand om hunden Bella som är en tämligen ny familjemedlem.

Varje morgon brukar Gitte ta en promenad med Bella i skogen intill. Nästan varje dag möter hon en man som hälsar vänligt.

En morgon stannade han till och konstaterade:

- Det är lite lugnare nu i skogen. De sju vargarna som har bott här hela vintern har dragit vidare.

Ingen rädder för vargen där.

Synpunkter? E-posta till

karin.rosencrantz@daltid.se

023-93624

KARIN ROSENCRANTZ BERGDAHL

Mer läsning

Annons