Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tänkte Alf Svensson sluta?

Annons

I sju år har Svensson innehaft partiledarrekordet i antalet år räknat. 30 år - från ungdom till begynnande ålderdom är ett svårslaget rekord - vars slutresultat fortfarande står vidöppet.

Tage Erlander och Bertil Ohlin ledde socialdemokraterna respektive folkpartiet i 23 år. Amiral Lindman var riksordförande för moderaterna i 22 år.

Alf Svensson slår dem alla med 7-8 år - och han fortsätter.

Utomlands har rejält ålderstigna partiledare inte varit helt sällsynta. Konrad Adenauer var således en synnerligen fruktad debattmotståndare och taktiker i västtyska förbundsdagen ännu i 80-årsåldern. Dit har dock Alf Svensson fortfarande 15 år. Rena ungdomen!

Nu en lätt intrikat fråga:

Övervägde verkligen Alf Svensson på allvar att sluta som partiledare?

Vi är inte helt säkra på den saken. När en framgångsrik politiker talar om att sluta föreligger i princip tvenne tolkningsmöjligheter:

1. Vederbörande vill verkligen avgå.

2. Avgångssignaler är en beprövad metod att ytterligare stärka sin ställning inom partiet.

Som lätt cyniska bedömare är vi inte alldeles främmande för det senare tolkningsalternativet.

De minoritetsgrupper inom kristdemokraterna som faktiskt ropat på förnyelse genom partiledarbyte torde efter gårdagens utspel vara effektivt tillplattade för avsevärd tid framåt.

Ytterligare en aspekt måste beaktas i sammanhanget. Alf Svensson är övertygad EMU-anhängare.

Inom hans parti finns starka, konservativa nej-opinioner. Svensson är utan tvivel den som i partiledarrollen har bäst förutsättningar att stärka ja-sidan inom det kristdemokratiska partiet. Detta är en viktig aspekt.

Den kristlige partiledaren brukar behärska även högst profan politisk taktik intill mästerskap. Vilket självfallet inte är något fel. Åtminstone inte ur vår synpunkt. Möjligen ur somliga synnerligen fromma anhängares. Men det är inte vår huvudvärk.

Om Alf Svensson i går i stället förklarat att han tänkte hoppa av som partiledare vid partiets riksstämma i sommar, hade kristdemokraterna hamnat i samma sorgesamma belägenhet som nyss vänsterpartiet.

Visst finns kompetenta efterträdare - Mats Odell, Inger Davidsson, Göran Hägglund och Staffan Attefall är samtliga både duktiga och garvade politiker.

Men ack så anonyma för väljare utanför kristdemokraternas egna led.

Ingen av dessa i och för sig förträffliga kd-politiker syns oss kapabel att få sprutt på karisman lagom till nästa val. Om de nu någonsin får det.

Mer läsning

Annons