Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Storas "äventyr" var positiva för Dalarna

Annons

Tidningens huvudledare den 28 februari behandlar, på ett insikts- och förtjänstfullt sätt, ABB:s och Storas (Stora Ensos) strukturutveckling och dess följdverkningar för länet. Eftersom jag medverkade i Stora i denna process under ett antal år har också jag insikt i skeendet och därav ett par kommentarer.

Varför växte Stora "genom spektakulära fusioner och förvärv - inte så mycket genom organisk tillväxt eller på det sätt som de klassiska svenska industrijättarna gjorde i 1900-talets början - genom att anlita utländska agenter och senare starta dotterbolag", frågar ledarskribenten.

Svaret är att denna klassiska modell var sedan länge etablerad och nyttjad i den utsträckning som var möjlig. Organisk tillväxt fungerar som utvecklingsmotor så länge den får bränsle från en god efterfrågetillväxt.

Så är vanligen fallet i unga branscher medan den i mogna branscher sällan är så mycket större än befolkningstillväxten eller möjligen som BNP-tillväxten. Detta är helt enkelt inte tillräckligt som bas för att utveckla samtliga i en bransch existerande enheter. Strukturrationaliseringar måste till. Därför går företag ihop och gör inom den nybildade enheten vad som är nödvändigt för att ge livsrum åt de livskraftiga enheterna.

När Stora blev något av branschledare genom ett flertal förvärv under 1980-talet var tiden mer än mogen för detta. Tidningen framhåller med rätta Kvarnsvedens pappersbruk och Fors kartongbruk som exempel på enheter med god lönsamhet. Det finns flera orsaker till detta. En är att båda de nämnda bruken och inte minst Grycksbo vunnit stora fördelar till följd av de stora förvärven. Jag vågar påstå att Grycksbo pappersbruk inte hade klarat sig utan de fördelar man haft av gjorda fusioner.

I ledaren nämns några "internationella äventyr" som kan ifrågasättas. Jag kan bekräfta att så var fallet med etableringen av en produktionsanläggning i Port Hawksbury, Kanada, i slutet av 1950-talet, vars skadliga inverkningar på Stora-koncernen sträckte sig ett par årtionden framåt. Däremot var förvärven av Billerud (1984), Papyrus (1986) och även Swedish Match (1988) mycket lönsamma. Förvärvet av Feldmühle innebar en stor finansiell belastning, vilket inte nödvändigtvis är detsamma som att det var dyrt. Huvudmotivet för detta förvärv var det faktum vid denna tidpunkt att Sverige ej skulle gå in i EU. Då valde vi att göra det själva. Såvitt jag uppfattat Stora Ensos "skarpa brev till regeringen" finns det vissa likheter med den nyss nämnda situationen avseende EU.

Ett annat förvärv som förvisso visat sig dyrt - mycket dyrt - är Consolidated Paper. Detta är inte liktydigt med att det för den skull är strukturellt och långsiktigt fel. Men visst kommer det att ta tid innan det har betalt sig. Fusionen mellan Stora och Enso har varit osedvanligt lyckosam - i vart fall från aktieägarnas synpunkt sett. De avsedda synergierna har nåtts med råge.

På en punkt är jag lite strävare i min hållning än tidningen. Det krävs att det finns koncernfunktioner - där högsta ledningen är den viktigaste - som har lokal förankring och är bemannad av människor som med trovärdighet och kraft kan göra sin röst hörd. Den som tror att det inte spelar någon roll var huvudkontoret ligger och vilka nationaliteter som finns där är blåögd. Hur bra en verksamhet än är så behöver den ambassadörer som företräder den.

BO BERGGREN

Mer läsning

Annons