Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skvaller dödar

Annons

Styr skvaller vårt handlande? Förvisso. Skvaller styr vårt handlande på alla nivåer: i vänkretsen, i byn, på företaget, i politiken, i bankernas direktionsmatsalar, på tidningarnas redaktioner - och i världspolitiken.

Världen skulle se mycket annorlunda ut om de påståenden och den information som faktiskt ligger till underlag för många av våra viktiga beslut och ställningspåtaganden om människor och situationer vore grundade, bevisade och prövade.

När skvaller får styra storpolitiska beslut och bli grund och ursäkt för krig och invasion skakas i grunden vår säkerhet och tilltro till beslutsfattarna.

Både de amerikanska och brittiska utredningarna av CIA:s och MI6:s underlag till Bush respektive Blair är förödande vidräkningar av organisationernas trovärdighet om deras "analyser" och "faktaunderlag".

För CIA är detta bara ytterligare en i den långa, långa raden av misslyckanden att förstå och förutse vad som faktiskt händer i USA:s omvärld.

Pentagon, CIA, NSA, FBI, Department of Homeland Security, MI6 - och allt vad de nu heter - är de institutioner som har betrotts ledningen av "kriget mot terrorismen," där dessvärre normala rättsregler och mänskliga rättigheter - som i USA och England skulle ha sina viktigaste försvarare! - systematiskt åsidosätts.

Hans Blix och FN:s ledning bad i säkerhetsrådet i mars 2003 om ytterliggare några veckors vapeninspektioner för att visa att Irak faktiskt inte hade de massförstörelsevapen, som med sådan frenesi gavs som skäl för en invasion av Irak.

Men det visar sig - som några redan då befarade - att utrikesminister Colin Powell for med skvaller i FN:s säkerhetsråd i februari 2003 när han skulle "bevisa" att Irak förfogade över massförstörelsevapen.

Givetvis faller ansvaret för att kriget initierats på falska rykten, skvaller från exilirakier och manipulerad information på president Bush och premiärminister Blair. Ländernas trovärdighet har kraftigt undergrävts.

Det är djupt oroande för framtiden att ledarskapet för dessa två länder, som ändå stått som garanter för demokrati och rättsamhälle med världens största vapenmakt till sitt förfogande inte ägde kylan i prövningens stund.

Eller kanske var motiven helt andra än de utsagda för det krig, som ingen ännu har en aning om hur det ska avslutas.

BO EKMAN

Mer läsning

Annons