Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skuggregering?

Annons

Samlingsdebatten inleddes av folkpartiets Lars Leijonborg. Centerns Maud Olofsson hakade på. Centerledaren reserverade sig emellertid mot tanken på en borgerlig valallians för att inte tala om en dito skuggregering.

Idén syns oss emellertid inspirerande och väl värd att pröva.

Skuggregering eller skuggkabinett innebär att oppositionen på brittiskt manér i god tid före valet talar om exakt vilka som kommer att tilldelas ministerposter i händelse av valseger. Dessa följer - vid behov förföljer - sedan den sittande regeringens motsvarande fackministrar "som skuggor" och talar fortlöpande om vilka kloka åtgärder de givetvis skulle ha vidtagit i stället för regeringens alla fiaskon och fadäser. Mycket effektfullt.

Rent retoriskt innebär det stor skillnad i budskapets dignitet om exempelvis skuggregeringens finansministerkandidat i valrörelsen tveklöst kan säga till väljarna:

- Som finansminister ska jag slopa fastighetssskatten!

Klart besked och raka rör! Slikt gillar väljarna.

Med oppositionens nuvarande splittring och i avsaknad av en borgerlig skuggregering, hamnar väljarna i osäkerhet. Den nyss nämnde politikern med statsrådsambitioner kan i valrörelsen endast säga:

Enligt min personliga åsikt bör fastighetsskatten helst tas bort, men jag vet ju verkligen inte vilket borgerligt parti som kommer att leverera finansministern eller vem denne/denna blir, varför jag absolut inte kan göra några utfästelser för egen del.

På frågvisa journalisters tjat om han eller hon vill bli finansminister eller statsråd över huvud taget, kräver som bekant den stränga, politiska etiketten att intervjuoffret tvärsäkert, helt oavsett det faktiska sakförhållandet, högt, tveklöst och entydigt svarar "Nej!"

Den som i den stunden är korkad och/eller ärlig nog att i stället svara ja är därmed "slagen till slant" vilket inte passar sig ens för folk med ambitionen att få leda finansdepartementet.

Efter valsegern träder kabinettet fram ur skuggornas värld och "äntrar taburetterna".Väljarna vet då förhoppningsvis vad de har att befara alternativt hoppas på.

En parlamentarisk komplikation av skuggministärer är att den partiledare, som talmannen ger uppdraget att bilda regering, kan känna sig bunden av skuggkabinettets fördelning av ministerposterna. Antag att något av regeringskoalitionens partier får ett överraskande bra eller uselt valresultat. Kan detta då föranleda omstuvningar i ministergarnityret utan att utlösa en svekdebatt? I Sverige höll sig socialdemokratin, då den i början av 1990-talet befann sig i oppositionsställning, med särskilda "regeringstalesmän", vars uppgift påminner om skuggministrars. De skulle fortlöpande markera SAP:s alternativ till den förda, borgerliga regeringspolitiken, men åtnjöt inte samma officiella status av blivande socialdemokratiska ministrar, vilket gav Ingvar Carlsson och Göran Persson större frihet vid kommande regeringsbildningar.

Skuggkabinett låter sig lättare praktiseras i det brittiska tvåpartisystemet, där antingen labourledaren eller den konservative partiledaren alltid kommer att få regeringsuppdraget.

Med den hittillsvarande svenska ordningen, måste först de fyra borgerliga partierna med utgångspunkt från valresultatet - och efter poströsternas sena sammanräknande - sinsemellan och inte alltid i bästa samförstånd fördela ministerposterna och bli överens om regeringspolitiken. Minns Thorbjörn Fälldins och Gösta Bohmans segslitna, energipolitiska uppgörelser efter den borgerliga valsegern 1976.

Svenska Dagbladet, (obunden moderat) anser på ledarplats att moderaterna, kristdemokraterna, folkpartiet och centern åtminstone bör strama upp sig till något slags allians inför nästa riksdagsval, om nu den inspirerande idén med skuggregering skulle visa sig alltför utopisk att omgående omsätta i praktiken.

Vår huvudstadskollega skriver: "Borgerligheten får inte låta det bästa bli det godas fiende. Fortsätt gärna att diskutera samverkan på längden och på tvären. Men varför inte börja med den ganska enkla idén om en allians?"

Ja, varför inte? Sommarstiltjen måste brytas!

JOHAN SOLUM/ARKIV

Mer läsning

Annons