Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skral rikspolischef eller syndabock?

Annons

Representantskapet är polisfackets högsta beslutande instans. Om inte relationerna mellan poliskår och rikspolischef snabbt förbättras uppstår en omöjlig situation och ett uselt arbetsklimat.

Är Sten Heckscher en undermålig rikspolischef - eller har han utnämnts till syndabock för polisväsendets nuvarande problem och predikament i dessa åtstramningstider med nedlagda polisstationer från norr till säder?

Kanske både ock?

Synnerligen hårda nedskärningar har drabbat polisväsendet i hela landet. Vilket inte minst glesbygderna i Dalarna och andra skogslän fått erfara i de nedlagda polisstationernas tidevarv. Ytterligare är på väg för Dalarnas del. Häromveckan meddelades att säkerhetsavdelningen, som finns i Falun, ska läggas ned.

Dessa indragningar är framför allt regeringens verk. I stunder av impopulära svångremsåtgärder är det begripligt, om bittra poliser på fältet tycker att deras formellt högste chef - Sten Heckscher - skulle spjärna emot, protestera mot politikernas indragningsbeslut. En bra chef förväntas hålla sin personal om ryggen, när det blåser kallt.

Sten Heckscher är emellertid tillsatt på politiska, juridiska och naturligtvis personliga meriter. Ungefär som en generaldirektör.

Rikspolischefer utväljs på det sättet i flertalet nutida demokratier. Lika litet som en generaldirektör behöver ha sin karriär inom det statliga verk eller ens den typ av verksamhet som han/hon ska företräda och representera.

Här finns en markant skillnad mot det militära systemet. Försvarets överbefälhavare, ÖB, som undantagslöst är yrkesmilitär med generalsgrad, då han (snart nog förhoppningsvis även hon) tillsätts av regeringen.

Rikspolischefens och ÖB:s chefsroller är av flera skäl inte jämförbara, vilket lätt glöms bort i sammanhanget och den förre uppfattas som något slags "polisgeneral". Vilket förvisso förekommer i en del, företrädesvis tämligen exotiska, stater.

Rikspolischefen uppfattas lätt som poliskårens högste företrädare och talesman - med makt och myndighet att styra och ställa med polisverksamheten runt om i landet och ge länspolischeferna order "med hela handen".

Vilket Heckscher inte kan annat än i sådana angelägenheter, som sorterar under säkerhetspolisens, säpo, eller rikskriminalens respektive verksamhetsområden.

Rikspolischefen basar "bara" direkt över rikspolisstyrelsen, som är den centrala förvaltningsmyndigheten för säpo, rikskriminalen, statens kriminaltekniska laboratorium samt polishögskolan.

Justitieminister Bodström antydde häromdagen att polisen kanske bör omorganiseras därhän att rikspolisstyrelsen får ökat ansvar för verksamheten på regional nivå. Utredningar är på gång.

Man får inte glömma att den nuvarande polisorganisationen är sprungen ur den tidigare modellen med kommunalt polisväsende och en minimal statspolis. Sedan den stora reformen 1965, då den kommunala polisen förstatligades, har intentionerna vacklat fram och tillbaka mellan ökad regionalisering och fortsatt centralisering. Organisationen har antagligen ännu inte riktigt funnit sin form.

Polisförbundets representantskap - drygt hundra namnunderskrifter - kritiserar nu Sten Heckscher på skarpen för okänslig ledarstil. Representantskapet kräver "mer ödmjukhet och förståelse" för vanliga polisers ofta svåra arbetssituation från rikspolischefens sida.

Om Heckschers personliga ledarstil vet vi föga. Vi utesluter emellertid inte att polisväsendets nuvarande organisation tyvärr är sådan, att verkligt ledarskap överhuvudtaget inte går att praktisera för en rikspolischef annat än över rikspolisstyrelsen och nyss omnämnda, direkt underställda mindre institutioner.

Vilket skulle innebära att kårens missnöje med landets formellt högsta polisledning kan bestå, även om Sten Heckscher avgår och ersätts med någon annan, som regeringen finner lämplig.

ELMER DIKTONIUS

Mer läsning

Annons