Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Självmord i bunkern

Annons

Vid den här tiden i maj, för 60 år sedan, slutade andra världskrigets europeiska del. Hitler var död. Den grundligt avslöjade nazismen gäller sedan dess som den absoluta politiska ondskan.

Var nationalsocialismen ofrånkomlig? Några historiker med dogmatisk marxistisk läggning menar att nazismen/fascismen var "kapitalismens yttersta konsekvens" , som skulle ha uppstått och härskat oavsett om Adolf Hitler blivit född.

Resonemanget är mer av propagandistisk än historievetenskaplig natur. Utan Hitlers ledarskap skulle nazistpartiet NSDAP sannolikt ha förblivit den betydelselösa ölkällarsekt det var då han anslöt sig 1919.

Nazismen var i så hög grad formad av Hitlers personliga infall, idéer och taktiska geni att mer ambitiösa försök till utförlig ideologisk positionsbestämning blir meningslösa. Hitlerism, analogt till det vedertagna begreppet Stalinism, är mer rättvisande.

Överfallet på Polen var inget verk av obetvingligt verkande ekonomisk/politiska krafter. Angreppet berodde på Hitlers högst personliga beslut, grundat på romantiska drömmar om ett renrasigt "germanskt" kolonialvälde i öster. Med en annan tysk ledare hade sannolikt angreppet på Polen inte inträffat.

Trots att antisemitismen har gamla rötter i Europa skulle förintelsen - en fix idé hos Hitler - aldrig ha iscensatts i tillnärmelsevis den skala som skedde.

Antag att korpral Hitler stupat i tjänsten som rapportkarl under första världskriget eller för den bayerska polisens kulor, vid det misslyckade kuppförsöket i centrala München 1923. Helt säkert skulle Europas historia ha fått ett mindre blodigt förlopp. Kanske hade demokratin förblivit intakt och socialdemokrater, liberaler och konservativa regerat Tyskland. Mellankrigstidens ekonomiska kris ledde inte ofelbart till nazism eller ens till diktatur enligt någon historisk "naturlag". Krisen var en av många förutsättningar. Ett annat agerande av de demokratriska partierna hade kunnat hejda Hitler.

Avslutningsvis, kan hitlerismen göra come back? Ibland skrivs och talas om nynazism.

Sekter som i perverterad nostalgi försöker rekonstruera den tyska nazismen med Hitlerhälsningar, hakkors och uniformer - förblir sekter utanför politiken.

Sak samma med fantaster som i vår tid pedantiskt försöker återupprätta stalinism och marxismleninism.

Karl Marx skrev i något sammanhang:

"Ett historiskt skeende utspelas första gången som tragedi.

Andra gången som fars."

Det stämmer både i fråga om nazismen och kommunismen.

HL

Mer läsning

Annons