Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Registrering av vänsterfolk

Annons


Säkerhetstjänstens - inte minst det socialdemokratiskt styrda IB:s - verksamhet måste granskas utomordentligt noga. Efterhängsna misstankar gör gällande att IB snart förföll till att bli ett politiskt underrättelseorgan åt SAP, med spionage mot socialdemokratins konkurrenter till vänster - och höger på programmet. Kunskaper, som inhämtas genom avlyssning kan användas till mycket. Att t ex i förväg veta motståndarnas taktiska planläggning i en valrörelse är guld värt.

Kunskap är makt även i politiken.

Under sin tid som moderat partiledare påstod Gösta Bohman bestämt, att hans telefon var avlyssnad. Sådant går nämligen att kontrollera med klassiskt enkla metoder. Man gör upp med någon absolut pålitlig person om att i kommande telefonsamtal - och endast då - lägga in vissa överenskomna "öronmärkta" och därtill delikata faktauppgifter. Om dessa ytterst signifikativa uppgifter sedan "dyker upp på stan" har telefonen med stor sannolikhet varit avlyssnad.

I gårdagens riksdagsdebatt beklagade sig vänsterpartiet effektfullt över den bevakning dess medlemmar beståtts under årens lopp.

Helt säkert har svåra misstag begåtts och högst harmlösa vänsterpersoner avlyssnats, registrerats och sedan i egenskap av "säkerhetsrisker" nekats anställning och i vissa fall rentav fått sparken från jobbet.

Säkerhetstjänst är alltid en vansklig syssla, där oskyldiga ofrånkomligen drabbas. En potentiell säkerhetsrisk och en lagbrytare är vitt skilda företeelser. Säkerhetstjänst är svårförenlig med rättssamhällets bärande principer. Inte minst därför att den misstänkte sällan underrättas och således inte ges möjlighet att rentvå sig. Tyvärr ligger detta i underrättelsetjänstens väsen. Man röjer inte sin spaning - och definitivt inte spanarna.

Tyvärr är säkerhetstjänst emellanåt nödvändig i denna grymma värld. Att hålla ett vakande öga på kommunister och nazister var absolut nödvändigt under andra världskriget och en stor del av kalla kriget. Nazisterna hyllade en främmande regim, som våren 1940 ockuperat Danmark och Norge och i det sistnämnda landet upprättat en quislingregim av inhemska nazister.

Lika oförblommerat utnämnde vänsterpartiet Sovjetdiktaturen till politiskt föredöme. En regim som senhösten 1939 försökte erövra Finland - till det svenska partiets applåder. Vänsterpartiet mottog länge avsevärda penningsummor från Moskva, vilket sovjetiska arkivhandlingar sedemera bekräftat.

Stalin hyllades som mänsklighetens största företrädare i partiorganet Ny Dag. Partiet gjorde ingen hemlighet av att "proletariatets diktatur" sågs som framtidens melodi.

På slikt folk - till höger och vänster - ska man självklart vara suspekt.

Vi håller med om att det börjar bli dags att säkerhetstjänstens arkiv i möjligaste mån görs offentliga. Kalla kriget är för länge sedan över och sovjetdiktaturen ett ruggigt minne blott.

Många vänsterpartister klagar i dag förtrytsamt över säkerhetstjänstens personkontroll - som säkert många gånger drabbat inexakt, oförskyllt och orättvist.

Likväl var övervakningen en mild västanfläkt i jämförelse med den polisiära terrorapparat, som skulle ha upprättats om vänsterpartiet fått tillfälle att upprätta sitt sovjetiska idealsamhälle i vårt land, då det begav sig.

Brutal övervakning av medborgarna har kännetecknat samtliga jordklotets kommunistregimer. Inget talar för att resultatet skulle ha blivit nämnvärt annorlunda här.

Förtrycket var systemimmanent!

Sent omsider - senare än något annat riksdagsparti har vänsterpartiet utvecklats till en demokratiskt trovärdig organisation, vilket i viss mån är CH Hermanssons, Lars Werners och inte minst Gudrun Schymans förtjänst. Men fortfarande häckar figurer, som kallar sig själva "kommunister", i partiledningen.

Eller hur Lars Ohly?

Mer läsning

Annons