Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Persson stal showen

Annons

Såväl regering som opposition ville naturligtvis vara "först på plan" med sin nya laguppställning. Sådant väcker publikens politiska intresse eller åtminstone dess nyfikenhet.

Till spelet hör att båda sidor blankt förnekar sina taktiska beräkningar om att förekomma motsidans utspel. I gårdagens intervjuer sade sig således statsministern inte ha den blekaste aning om att den borgerliga alliansen i går skulle presentera de sex arbetsgrupper, som utgör grundstommen i den ickesocialistiska regering, som förhoppningsvis tillträder efter valet om knappt två år.

Mest remarkabelt i s-regeringens omstuvning är att Per Nuder efterträder Bosse Ringholm som finansminister. Här gör Göran Persson en klar markering mot partivänstern. Nudel är en realpolitiker, som åtnjuter avsevärt större sympatier hos näringslivet än hos facket, för att inte tala om regeringspartiets socialistiska falang.

Näringslivsorganisationen Företagarna uttryckte omedelbart sin stora belåtenhet över Per Nuders nya chefskap i finansdepartementet. Nuders anförande vid sossarnas tillväxtkongress tidigare i år gjorde tydligen ett gott intryck på företagarna. I varje fall åberopade man hans inlägg och hoppades att han som finansminister ska "gå från ord till handling" och befrämja ekonomisk tillväxt i Sverige.

Allmänt tippas Nuder dessutom som statsministerns inofficielle kronpris, avsedd att efterträda Göran Persson den dag denne önskar dra sig tillbaka för att i rollen som så kallad "äldre statsman" från sin ägandes herrgård styra och ställa bakom kulisserna.

Frågan är väl om Per Nuder är tillräckligt karismatisk för partiledarjobbet. Osvuret är dock bäst. Glöm inte att en tämligen anonym Tage Erlander, precis som Nuder matchades fram av starka krafter inom partiet. Primus motor bakom Erlanders kandidatur var Per Edvin Sköld i ett läge, där maktkampen mellan tungviktarna Enst Wigforss och Gustav Möller hotade att splittra arbetarrörelsen. Erlander beskrevs inledningsvis allmänt som en blek kompromisskandidat utan karisma - och blev likväl en av landets populäraste och mest slitstarka statsministrar någonsin.

FREDRIK SANDBERG/SCANPIX

Mer läsning

Annons