Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Persson kan segra igen

Annons

Statsministerns traditionella tal i Björkviks folkets park i helgen tillmäts särskild betydelse och har analyserats på såväl längden som bredden av politikens många spåmän och analytiker.

Göran Persson utlovade ekonomisk konjunkturuppsving, reformer och valseger, vilket antyder att han rätt fattat sakernas sammanhang. "Saknas pengar saknas allt" konstaterade redan antike skriftställaren Quintus Ennius. Välstånd skapas genom ekonomisk tillväxt - inte genom fördelningspolitik, som åtskilliga inom regeringspartiet fortfarande tycks tro.

För övrigt tillfaller äran av högkonjunkturer alltid den sittande regeringen, oavsett densammas faktiska insatser i sammanhanget.

Det var den luttrade realisten, således inte visionären, Persson som mötestalade i Björkvik. Statsministerns förr så storslagna EU- och EMU-visioner lyste nu med sin frånvaro.

Folkomröstningsfiaskot och väljarnas relativa ointresse för valet till Europaparlamentet har fått taktikern Persson att ligga lågt i de lindrigt populära EU-spörsmålen.

Visionerna har han förhoppningsvis kvar, även om han numera behåller dem för sig själv i umgänget med regeringspartiets medlems- och valmanskår. Vilket av allt att döma är taktiskt klokt. En klok politiker säger endast sådant som han säkert vet att hans eller hennes väljare vill höra. Framför allt ska man förtiga sådant som viktiga väljargrupper inte vill höra.

En högkonjunktur i kombination med lite utfästelser om skattelättnader och röstknipande reformer torde fixa valsegern åt Persson.

Man brukar visserligen säga att svenska riksdagsval avgörs av den missnöjda väljargrupp på mittfältet som röstar borgerligt när sossarna regerar och socialdemokratiskt när borgarna härskar i kanslihus och departement.

Om Persson lyckas göra hjälpligt troligt att högkonjunktur med vidhängande reformchanser är i antågande kan detta plus lite löften om sänkt inkomstskatt säkra segern åt honom i kampen om nyssnämnda, något veliga mittenväljare.

Den håglösa och kroniskt söndrade borgerliga oppositionen har hittills inte presterat några offensiva, positiva löften utan på ett talanglöst sätt spekulerat i väljarmissnöjet med vissa moment i regeringspoilitiken. Kravet på justitieministerns avgång omedelbart efter Hall-rymningen var ett sådant, fantasilöst och sannolikt kontraproduktivt oppositionsutspel, som mest luktade banal populism och partipolitik

Trots tilltagande kritik och kallsinne inom det egna partiet, sitter "HSB" alias Göran Persson fortfarande säkert i sadeln. Någon rival och utmanare, som kan göra honom äran stridig i arbetarrörelsens interna maktspel finns för närvarande inte. I det spelet är Persson för övrigt en formidabel slugger.

Inte heller kan den borgerliga oppositionen hoppas på regeringsblockets sönderfall på grund av tilltagande motsättningar mellan SAP och de två stödpartierna. Den rödgröna röran består.

Naturligtvis är det inte bra att Sverige med växande sannolikhet kommer att regeras av en socialdemokrati som stöder sig på två tillväxtfientliga partier även efter nästa val.

Den borgerliga oppositionen tycks emellertid oförmögen att strama upp sig och fullfölja ettdera av följande två alternativ.

Antingen följer man exemplen från Fälldins och Bildts dagar, det vill säga besegrar sossarna i val och bildar en borgerlig koalitionsregering.

Eller också får ett eller ett par mittenpartier försöka bilda regering med socialdemokraterna, så att man åtminstone slipper den nuvarande rödgröna röran, som är det ut ekonomisk tillväxtsynpunkt allra sämsta alternativet.

"If you can't beat them, just join them", säger engelsmännen, vars politiska habitus alltid präglats av finurlig realism.

SCANPIX

Mer läsning

Annons