Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Omprövning för moderater

Annons

Inte sedan katastrofen Yngve Holmberg har ett val slutat så illa för det konservativa partiet. Den gången berodde det höggradigt på partiledarens person. Antagligen gjorde det så nu också. Lundgren klarade inte den svåra uppgiften att efterträda internationellt uppburne statsmannen Bildt.

Men partiets kris är sannolikt även av strukturell natur. Rollen var rimligtvis mer lättspelad på den tiden moderaterna fortfarande officiellt benämndes högerpartiet. Partiet samlade då konservativa krafter som först motsatte sig den parlamentariska demokratin och därefter försökte praktisera ett slags uppehållande försvar mot övriga partiers jämlikhetssträvanden.

Hos högern finns även en djupt idealistisk kulturkonservatism på statskyrkokristen grund i kamp mot "tidens förflackning".

Gösta Bohman luftade emellanåt farhågor för uppkomsten av partier "höger om höger", som skulle tvinga moderaterna till ett lika besvärligt tvåfrontskrig som på 30-talet, då bruna utbrytarfraktionen sveriges nationella förbund konkurrerade i valen.

Bohmans farhågor har sent omsider besannats. Vad kulturkonservatismen beträffar har moderaterna fått en svår konkurrent i kristdemokraterna.

Kulturkonservatism i otäck blandning med rasism predikar även de brunmelerade sverigedemokraterna, som lokalt hade vissa framgångar i valet.

I opposition mot både politisk konservatism och kulturkonservatism finns en del ideologiskt synnerligen medvetna nyliberala kretsar i och omkring moderata samlingspartiet. Den falangen besväras föga av kulturkonservativa värderingar. De är ultraindividualister, kräver vittgående skattesänkningar och förordar "systemskifte" bort från socialliberalism och folkhemspolitik.

Vidare finns av hävd industrihögern, som framför allt vill ha goda betingelser för näringslivet samt givetvis ekonomisk stabilitet.

Därutöver har moderaterna ambitionen att vara ett allmänborgerligt parti med räckvidd långt in på mittfältet.

Alla dessa högst olika kretsar, krafter och ambitioner är naturligtvis inte helt lätta att samordna inom ett och samma parti. Gamle moderatledaren, den fint humanistiskt bildade professorn Gunnar Hechscher uttryckte vid ett tillfälle bitter besvikelse över att partiets politik "börjat handla bara om pengar".

För hans klassicism och marmorvita bildningsideal hade särskilt nyliberalerna lindrig förståelse.

I gårdagens Expressen varnade nyvalde fp-riksdagsmannen, före detta moderatpolitikern Mauricio Rojas för högerpartiets maktfullkomna krafter, stundom "bunkern" benämnda och de "fördomsfulla och reaktionära" grupperna. Rojas varnade för en kommande allians mellan "maktmoderater" och "mörkermoderater". Enligt Rojas stundar en kraftmätning mellan nyssnämnda grupper och moderaternas mer liberala och/eller mittenpolitiska krafter. Rojas själv befarar en seger för "makt- och mörkermoderaterna".

En sådan seger skulle förvisso väcka stor förtjusning på yttre vänsterkanten, ty då blir högerspöket åter propagandistiskt gångbart. Vilket det knappast varit på senare år.

Moderaternas extra partistämma fram på höstkanten lär bli en intressant tillställning.

Mer läsning

Annons