Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nya partier på väg?

Annons

Intressant nog följer junilistan inte blockpolitikens traditionella högervänsterskala. Uppstickaren har tvärtom oförsyntheten att locka väljare från båda sidor av blockgränsen. Den förmågan antyder potential för uppkomsten av ett nytt riksdagsparti. En ny typ av parti utan förankring i befintliga samhällsklasser eller ideologier.

Varje framgångsrikt parti måste självklart ha en gedigen, akut opinionsström att fiska röster och sympatier ur. Många väljares motvilja mot EU var grundförutsättningen för såväl den numera avsomnade Attacrörelsen som junilistan och EU-motståndarna.

En intressant fråga är varför junilistan (drygt 360 000 röster) lyckades så bra och EU-motståndarna så dåligt (drygt 15 000 röster). Båda organisationerna valfiskade ju ur samma EU-kritiska opinionsströmmar. Till skillnad från EU-motståndarna deklarerade junilistan redan vid starten att Sverige bör förbli EU-medlem medan EU-motståndarna kräver Sveriges utträde ur unionen.

Måhända är det just här skon klämmer. Många väljare är visserligen kritiska till EU men likväl obenägna att ta steget fullt ut och kräva moder Sveas resoluta utträde ur klubben, vilket kanske kunde medföra en del mindre behagliga komplikationer.

Man räds förändringar över huvud taget. Såväl inträde som utträde i EU innebär förändringar och språng ut i det okända från det välbekanta.

Junilistan må stå som en god exponent för det ursvenska idealet "lagom". "Sweden - the middle way" var fordomdags ett milt ironiskt, internationellt omdöme om Sverige och svenskarna. Nu i ny tappning.

Andra partibildningsförsök bygger på motstånd mot invandringspolitiken. Först drevs frågan av högerextrema partier med nynazistisk präglel. Nazismens traditionella rasläror gav dessa extremister hög ideologisk handlingsberedskap i invandringspolitiska spörsmål.

Populiströrelser som fremskrittpartiet i Danmark och i Norge eller ny demokrati i Sverige nådde emellertid sensationella framgångar genom att missnöjespolitiskt exploatera invandringen och skickligt utnyttja många väljares förändrings- och främlingsrädsla. Inget av dessa partier är/var nazistiskt.

Ett fortfarande föga framgångsrikt parti, som ibland (förmodligen tyvärr korrekt) omnämns som "störst utanför riksdagen" är sverigedemokraterna. Partiet, som funnits i 16 år, kan beskrivas som extremt nationalkonservativt och främlingsfientligt men knappast som nazistiskt, även om personer med ett brunsvart förflutet ofta påträffas i dess led.

Ett genombrott för någon typ av främlingsfientligt, nytt parti förefaller för närvarande inte aktuellt.

Uttalade nazist- och fascistpartier är naturligtvis helt chanslösa i valen och förblir sekter utan inflytande i politikens kuriosakabinett. Sak samma med ortodoxa kommunistpartier.

Dagens väljare har - till skillnad från 30 -70-talens väljarkår - tillgång till historiskt facit och vet mycket väl vart nyssnämnda totalitära ideologier leder.

De leder till Auschwitz och Gulag.

Mer läsning

Annons