Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lanthandeln - en förlorare

Annons

Det skulle kunna se annorlunda ut om viljan fanns i regering och ute i kommunerna. Vägen till lägre priser går nämligen ofta via undanröjande av konkurrenshinder.

Sveriges matpriser är ett genomsnitt av hur det ser ut i olika delar av landet, men variationen inom landet är stor. Enligt Statistiska centralbyrån, SCB, skiljer det mer än fyratusen kronor per år mellan vad en tvåbarnsfamilj på västkusten betalar för maten och vad en Stockholmsfamilj får punga ut med. I Västsverige återfinns de lägsta priserna. Det hänger samman med en tillåtande inställning till etablering av stadsnära stormarknader som pressar priserna. Högst priser hittar man i Stockholm, där stormarknaderna endast står för några enstaka procent av marknaden.

Men i Dalarna finns också en olikartad prisbild. Något förenklat vågar vi påstå att det är billigare att köpa mat i länets städer än det är i butikerna i de typiska landsortskommunerna, exempelvis Vansbro.

En ökad etablering av stormarknader i hela landet skulle alltså leda till billigare mat i kassarna i hela landet. Pressade matpriser är onekligen bättre än pressad hushållsekonomi.

Varför har då så lite hänt hittills? Hur kan det komma sig att regeringen varit så passiv och att många kommuner och olika intresseorganisationer ser nyetablering och den ökande konkurrensen den för med sig som ett problem?

Orsakerna varierar. Naturskyddsföreningen och flera andra miljöorganisationer hävdar att stormarknaderna leder till en skadlig ökning av bilismen. PRO hävdar att många pensionärer diskrimineras eftersom de inte kan ta sig till stormarknaderna och köpmannaföreningar i städerna som talar i eget intresse hävdar att ökad konkurrens utarmar centrumhandeln. Många kommuner håller med och sätter käppar i hjulet för nyetableringar.

Regeringen då? Ja, sent ska syndaren vakna. Efter de senaste dagarnas skriverier om den tyska lågpriskedjan Lidls problem att etablera sig i Sverige har konkurrensministern (jo, det finns en sådan) Ulrica Messing tagit till orda. Kommunerna har en obefogad och överdriven oro för att släppa in nya butiker, säger ministern. Det är riktigt. Nu lovar regeringen att plan- och bygglagen ska ses över så att större hänsyn tas till konkurrensaspekter.

I Dalarna finns problematiken högt på dagordningen eftersom de planerade satsningarna i Borlänge fått bland andra kommunpolitikern Bertil Daniels, c, i Leksand att gå i taket. Han är orad över att satsningen i Borlänge ska utarma handeln i exempelvis Leksand. Frågan har som bekant också blir ett ärende för länsstyrelsen, just med hänvisning till plan- och bygglagen.

Det hindrar dock inte kommunerna från att redan nu inta en mera tillåtande inställning till nyetableringar. Det handlar om att se frågan ur ett konsumentperspektiv och ge människor med små marginaler möjlighet att handla billigare. Matutgifterna är trots allt hushållens - efter skatt och hyra - största utgift.

Konkurrensverket konstaterar i en rapport att många kommuner i dag tar större hänsyn till att 2 500 invånare får längre väg till matbutiken än att 25 000 invånare får billigare mat. Men det är inte så konstigt i betraktande av värdet av en livsmedelsbutik för att upprätthålla en viktig servicenivå i glesbygd.

Ändå är det befogat att pressa politikerna och de särintressen som hävdar att billigare mat står i konflikt med bra miljö, levande stadskärnor och pensionärers rätt att kunna gå och handla. Men vi måste vara medvetna om vårt agerande. För risken är uppenbar att konsumpentpolitiken i framtiden utformas enbart i ett storstadsperspektiv.

Lanthandeln är därmed en given förlorare!

Mer läsning

Annons