Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kriget mot knarket

Annons

Att slå ut knarkbranschen och en gång för alla göra oss kvitt problemet tycks tyvärr omöjligt.

Den andra ytterligheten - att tillåta drogerna och avkriminalisera det nuvarande missbruket - tycks ännu sämre leda till seger.

Trots mycket hårda polisiära insatser mot narkotikabranschen har man ännu inte i något land varaktigt blivit kvitt knarket.

Knark är en perfekt smuggelvara - svårindikerad, beroendeframkallande och med ett mycket högt pris i förhållande till den ringa specifika vikten.

Den andra extrema bekämpningsmetoden - att helt legalisera drogerna skulle otvivelaktigt innebära ett hårt slag mot narkotikabranschen. Det nuvarande höga priset är en följd av kriminaliseringen. Om kampen endast gällde att komma åt undre världens exploatörer av mänskligt elände, vore valet synnerligen lätt. Kruxet är bara att missbruket - i så fall enbart "bruket" benämnt - skulle florera vidare, samtidigt som de nuvarande möjligheterna till tvångsvård av drogmissbrukare skulle försvinna. Överdoser skulle dräpa ännu fler.

Att göra det till en medborgerlig rättighet att ostörd få sitta på sin kammare och knarka ihjäl sig, innebär en kapitulation från samhällets sida, maskerad till drogpolitisk "radikalism".

Mellan ytterligheterna "total restriktivitet" och "total legalisering" rasar kriget mot knarket som ett tröstlöst, utnötningskrig.

Under 60- och 70-talen hoppades det mycket på Metadonet. Metadon, ett morfinliknande syntetiskt preparat, har egenskapen att blockera suget efter heroin hos heroinister. Genom noga kontrollerad utskrivning och dosering av Metadon (ofta upplöst i apelsinjuice) skulle heroinisten bli kvitt det våldsamma begäret, kunna sköta ett arbete och leva ett socialt normalt liv utan sprutor och kriminella langarkontakter, samt utan stöld och/eller prostitution som finansieringsmetoder för droginköpen. Genom successiv nedtrappning av Metadondosen skulle han eller hon till sist bli kvitt även Metadonberoendet och vara botad.

Metoden, som kräver ordentlig kontroll, var emellanåt framgångsrik och väckte begripligt nog stora förhoppningar.

Tyvärr skulle Metadonet dyka upp som knark på den illegala marknaden. Kravet på mer restriktiva metoder höjdes snart. En stridbar antilegaliseringskämpe var psykologiprofessorn och polisläkaren Nils Bejerot, som envist hävdade att tvångsvård av narkomaner var absolut nödvändig i många fall. Ett i drogliberala kretsar inte helt populärt budskap.

En modernare variant av Metadon - Subutex - förskrivs sedan en tid legalt till heroinister. Även här rapporteras goda resultat.

I går avslöjade emellertid Göteborgs-Posten att Subutex precis som tidigare Metadon letat sig ut på den svarta marknaden, där medlet med god förtjänst säljs illegalt till drogberoende personer. En ny typ av knarkare har dykt upp, rapporterar Göteborgskollegan - socialt hyggligt anpassade personer som stått på Subutexbehandling skaffar sig läkemedlet illegalt (skillnaden mellan läkemedel och narkotika består i huruvida medlet intas legalt eller ej) och okontrollerat, varvid behandlingen spårar ur.

Sannolikt upprepas nu mönstret med krav på hårdare tag ooh mer restriktiva metoder i det ständigt pågående utnötningskriget mot drogerna, varvid den drogpolitiska pendeln slår över till det andra ytterlighetsläget.

Med risk för att även fallen med framgångsrik Subutexförskrivning glöms bort eller förträngs i drogdebatten.

Mer läsning

Annons