Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kommentaren: En glädjens midsommar

Annons

Det regnade i Falun i går. Det gjorde ingenting! Beskedet från utlänningsnämnden att Daniel, Helya och Zohreh får stanna i Sverige fick regndropparna att framstå som glädje- tårar över ett rättvist beslut. Mardrömmen är över för familjen Riazat. Att under nära fyra år frukta för sitt eget liv är omänskligt pressande.

Nu kan mamma Zohreh planera framtiden för sin familj i ett Sverige som de flesta av oss vill se vårt land; en stat som lever upp till sin egen målsättning för asyl, migration och integration. Enligt regeringen ska vi i vår helhetssyn stärka respekten för mänskliga rättigheter. Den ska utgöra grundvalen för asylrätten.

Utlänningsnämndens motiv för att ge de tre iranierna uppehållstillstånd bygger på en bedömning om familjens behov av skydd efter sina uttalanden om Iran. Nämnden säger ingenting om de cirka 500 brev och andra opinionsyttringar som kommit till uttryck till stöd för familjen.

Vi som deltagit i olika aktioner till familjens förmån känner ändå lättnad och glädje. Inte för en sekund ångrar jag mitt eget och tidningens agerande för att ge uppmärksamhet åt vad som höll på att hända i rättsstaten Sverige. Vad hade skett utan demonstrationen i Falun och alla skriverier? Glädjen över att Sverige till slut visade humanitet och förnuft och upphävde beslutet att utvisa familjen Riazat, grumlas inför vetskapen om att det runt om i vårt land, inte minst här i Dalarna, finns så många olyckliga människor vars framtid är högst osäker. Många är barn, flera av dem hålls gömda och har tvingats leva på detta sätt i åratal.

I riksdagen råder fortfarande oenighet om den svenska flyktingpolitiken. Regeringen vill skärpa flyktingpolitiken genom att stoppa möjligheten att lämna in en ny asylansökan för den som fått slutligt avslag. Det torde också finnas en majoritet för detta synsätt i riksdagen, men oppositionspartierna vill i så fall att den nuvarande utlänningsnämnden läggs ner och ersätts av en vanlig domstolsprocess. Allt i syfte att stärka rättssäkerheten. Den sökta rättssäkerheten måste också leda till att människor som flyr till Sverige inte låses in och förvandlas till apatiska människor i avvaktan på årslånga utredningar.

Ta vara på flyktingarnas kompetens, ge dem rätten till arbete ett värdigt liv. Som en grundbult i svensk flyktingpolitik. I avvaktan på en sådan politik tillåter vi oss att på den svenskaste av alla dagar, midsommarafton, glädjas med familjen som fick stanna!

Tack alla läsare för ert aktiva stöd!

CHRISTER GRUHS, CHEFREDAKTÖR

Mer läsning

Annons