Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kolumnen: En bedrövlig historia

Annons

Finansinspektionen drog med omedelbar verkan in Coop-bankens bank-oktroj veckan före midsommar, vilket var och är ett sensationellt bakslag i den svenska affärsvärlden. Vem hade väntat sig något annat efter alla de tvivelaktiga omständ-igheter som följt banken i dess spår ända från begynnelsen?

Det hela började med att tre relativt skamfilade företag gick ihop om tanken på en ny bank på den överetablerade svenska bankmarknaden för drygt två år sedan. Faddrarna var det då nya aktiebolaget Telia, Skandia Liv och KF. Att just dessa tre företag, som samtliga förlorat fokus på sina kärnverksamheter, gått samman om något de uppenbart saknade kompetens för är mer än anmärkningsvärt.

Äventyret har sannolikt kostat cirka 700 miljoner - åtminstone i öppna kostnader - och nu strider ägarna om hur förlusterna ska hanteras.

Skandia Liv, som använt svenska pensionspengar för att finansiera diverse olika uppseendeväckande sidoverksamheter, vill ha tillbaka pengarna de satsat (200-300 miljoner) eftersom de nu vill tvätta bort den urusla image de skapat under LE Petterssons ledning. KF, som satsat cirka 315 miljoner i Coop-banken, bestrider kraven samtidigt som man under första kvartalet i år förlorat så mycket som 271 miljoner kronor inom Coop Norden som driver gamla Konsum nu för tiden.

Jag är övertygad om att denna typ av gigantiska felspekulationer inom svenskt näringsliv inte är resultatet av en slump utan beror på ett antal fundamentala inkompetenser inom i första hand de tre aktuella företagen.

Låt oss börja med kooperationen som en gång var en genuin folkrörelse. En orsak är uppenbarligen att KF-kooperationens ledning knappast styrs av företagsproffs utan av personer som gjort en

lojalitetskaraktär inom en eller annan gammal folkrörelse. KF:s stora förluster under senare år och gigantiska fallskärmar till avsatta/avgångna medarbetare är ett entydigt bevis på detta.

De många lokala/regionala konsumentföreningar som formellt äger KF vågar inte heller utöva sin ägarmakt utan har gett upp den till förmån för dels anställda direktörer i KF och dels den valda styrelsen för konsumentkooperationen. Endast företrädare för Konsumentföreningarna i Bohuslän och Frillesås i Halland verkar ha det kurage som de andra stora föreningarna saknar.

Anledningarna till de skandalösa förhållandena i Skandia Liv och gamla Telia vad gäller den okunniga satsningen på Coop bank har dels att göra med okunnighet och fartblindhet, dels bristen på en seriös omvärldsbild och ett ointresse från företagsledningarnas sida för aktieägarnas och kundernas värderingar och intressen.

Redan när man startade tankarna på en Coop bank kunde man se svårigheterna hos Ica:s motsvarighet, vilken ännu går med stora förluster. De senare närmar sig sakta men säkert en halv miljard kronor inräknat gjorda investeringar på nästan 300 miljoner. Utsikterna till vinst de närmaste åren verkar mycket osäkra.

Det som är märkligt är att dessa tre publika företag med miljontals kunder och intressenter inte verkar ta den utbredda kritiken mot företagsledningarnas eskapader på allvar.

Affären Coop bank visar att svenska folket nu måste lägga sig i våra största företags skötsel. Konsumentkooperationen och försäkringsrörelsen måste startas upp på nytt och byggas på en i alla stycken solid grund. De oseriösa direktörerna har haft sitt Klondike. Nu är det dags för den genuina kompetensen att ta över!

RONNY SVENSSON

Mer läsning

Annons