Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jörg Haiders välförtjänta bakslag

Annons

Högerkantens främlingsfientliga missnöjespartier i Europa har övervägande varit instabila. Efter inledande, ofta sensationella framgångar, faller de tillbaka och försvinner ut i periferin. Somliga försvinner för gott. Som till exempel svenska Ny Demokrati.

I Danmark hade Mogens Glistrups Fremskrittparti avsevärda framgångar men har därefter avsevärt tacklat av. Det faktum att mästaren själv dömdes till fängelse för svåra skattebrott bidrog till förloppet. Dels för att Glistrup inte själv kunde styra sitt parti under fängelsesejouren. Dels för att även mycket skattetrötta väljare ogillar skattesmitning - som ytterligare höjer skatten för övriga skattebetalare.

Avsaknaden av såväl ideologi som ordentlig partiorganisation av folkrörelsetyp gör populistpartierna sårbara och föga uthålliga. De är centrerade kring en karismatisk, folklig ledargestalt - Haider, Glistrup, le Pen. Sviktar denne sviktar allt.

Missnöjespartierna attraherar mestadels medlemmar som är emot politik - trötta på politik och politiker. Sådana kretsar är sällan benägna att år ut och år in hålla i gång det vanliga, oftast lika tråkiga som nödvändiga politiska rutinarbetet. Fallet Ny Demokrati bär syn för sägen. Efter en kometliknande karriär med häpnadsväckande snabb riksdagsdebut sönderföll partiet och försvann. Ian Wachtmeisters försök till nytändning misslyckades totalt.

Åter till helgens val i Niederösterreich, som är området kring huvudstaden Wien. Det konservativa partiet FPÖ, som efter tidigare valbakslag tvingades samregera med Haiders "frihetsparti", fick nu revansch och erövrade en betryggande egen majoritet. Samtidigt backade Haiders parti från 16 procent ned till fyraprocentstrecket.

I parlamentsvalet i höstas backade populistpartiet från 27 procent till 10 procent.

Den välgörande trenden håller i sig. Prognosen är god - för den anständiga österrikiska demokratin.

Mer läsning

Annons