Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Inlägget:Rovdjursdebatt: Färre vargar än på flera år

Annons

Rovdjursdebatten pågår just nu på många håll, från bystugor till riksdagen. Jägare i Dalarna genomför på flera håll i länet en bojkott av eftersök av trafikskadat vilt och vägrar också att delta i den rovdjursinventering som snart ska starta.

De krav jägarna ställer är sådana, att det inte är Länsstyrelsen som har mandat att göra förändringar. Detta känns dock viktigt, inte minst med tanke på alla rykten och oriktiga uppgifter som cirkulerar, att klarlägga vad som styr dagens rovdjurspolitik och vilka utgångspunkter Länsstyrelsen har i arbetet med rovdjuren.

Först några fakta om antalet vargar och angrepp på tamdjur:

Genom debatter och tidningsartiklar får man lätt uppfattningen att Dalarna vimlar av vargar. Sanningen är att det för närvarande finns färre vargar här än på flera år. Från att ha haft fyra vargpar som fått ungar så var det 2003 bara ett enda par. Stammen har alltså försvagats, något som med stor sannolikhet beror på illegal jakt. Enligt de rapporter som kommer till Länsstyrelsen och som kan verifieras, är antalet stationära djur ca 13. Det kan finnas fler ensamma djur som finns men som inte rapporterats. En mindre flock på fyra djur finns dessutom i Gästrikland och de gör ibland vandringar in i Dalarna.
I den pågående debatten får man också intrycket att skadorna på tamboskap är mycket omfattande. Så är det inte. 2003 så dödade varg två får, en nötkalv och två hundar i länet. Ytterligare en hund skadades men överlevde.

Vi har sedan 2001 ett beslut fattat av riksdagen, där det fastställs vilka nivåer på stammarna av varg, björn, järv, lodjur och kungsörn vi ska ha landet. Där klargörs också vilka åtgärder som ska vidtas och var i landet rovdjuren kan ha sina utbredningsområden utan att alltför stora konflikter uppstår. Denna politik har sedan tydliggjorts och konkretiserats av regeringen och Naturvårdsverket i förordningar och föreskrifter. De gäller både för myndigheter och medborgare.

Det finns inte här utrymme för att gå in detaljerat på dessa regler, men jag vill lyfta fram några av de frågor som är mest kontroversiella.

Rätten att få försvara tamdjur är den hetaste frågan. Lagstiftningen säger att man då ett angrepp skett har rätt att avliva det angripande rovdjuret för att förhindra ett återupprepat angrepp, om det har sker i direkt anslutning till angreppet. Frågan har utretts vid flera tillfällen och inte lett till någon förändring. Motreaktionen från många är ”ska jag stå och se på under det första angreppet?”

Många ser likhetstecken mellan försvar av tamdjur och dödande av rovdjur. Så är inte verkligheten. Det finns många exempel på människor som avvärjt angrepp genom att på olika sätt skrämma rovdjuret eller bara ge sig till känna. I de flesta fall då hund angrips av varg är dock ägaren inte inom synhåll för händelsen. Den svåra avvägningen med att formulera reglerna är att inte öppna för att rovdjuren skjuts i onödan. Med en för öppen skrivning skulle det vara för lätt att skjuta exempelvis en varg och sedan påstå att den anföll tamboskap eller jakthunden.
Länsstyrelsen har nu begärt att Naturvårdsverket ska verka för en översyn av skrivningen i skyddsjaktsparagrafen, för att se om det går att finna en skrivning som tydligare uppfyller både syftet med att ge skydd för rovdjuren, men också i vissa lägen kunna, som en sista utväg, döda ett anfallande rovdjur. Viktigt att framhålla är att de förebyggande åtgärderna måste öka. För betesdjur är rovdjurssäkra stängsel en beprövad och bra metod och som staten också ger ett stöd till. Ett sådant stöd söker man hos länsstyrelsen.
När det gäller jakthundar är det svårare finna förebyggande åtgärder, men det pågår olika försök på Viltskadecenter i Grimsö.
En åtgärd som nu Länsstyrelsen överväger är att i vargreviret i Furudal göra en s k. förvaltningsmärkning av hanen i flocken. Då kan man ge information till jägarna under jaktsäsongen om var vargarna uppehåller sig. Metoden är prövad tidigare och har av jägarna upplevts som positiv. Den är dyr och kan inte bli aktuell på särskild många platser. I Furudal har dock det aktuella vargparet haft tre lyckade föryngringar. Det finns därför skäl att i området underlätta för jägarna att bedriva jakt. En sådan märkning får inte öka risken för illegal jakt och därför måste en fortsatt bevakning ske.

En annan fråga som diskuteras är när skyddsjakt på rovdjur kan tillgripas. Länsstyrelsen kan besluta om skyddsjakt på björn och lodjur. Ett villkor är att någon annan lämplig lösning inte finns. Det kan t ex vara rovdjursstängsel, där ägaren får ersättning för stängselmaterial. I en hel del fall har det visat sig att det varit slaktrester som lockat fram björnar.

Om inga andra åtgärder hjälper, och djuret anses gjort allvarlig skada och man vet vilket djur det är, kan det bli fråga om skyddsjakt. Länsstyrelsen är inte främmande för att tillgripa detta, men lagens krav måste vara uppfyllda. Polisen kan också besluta om bortstötning av björn med hundpatruller.

När det gäller varg är lagen strängare. Här får inte Länsstyrelsen fatta beslutet om skyddsjakt, det gör Naturvårdsverket. I ett fall som nyligen var aktuellt och gällde vargarna i Furudal, skrev Länsstyrelsen i sitt yttrande bland annat att det inte är rätt metod att skjuta en varg, eftersom det inte minskar risken för nya angrepp. Tvärtom visar erfarenheter från andra länder att om något av de vuxna djuren skjuts i en vargflock, kan de unga vargarna bli ”besvärligare”. Här måste man välja andra metoder, en sådan är just förvaltningsmärkning.

Förutsättningar för ersättning för rovdjursrivna tamdjur regleras i föreskrifter från Naturvårdsverket. När det gäller tamdjur så värderas djuren. För får finns fasta belopp. Ersättning utgår även för veterinärkostnader. För en dödad jakthund utgår ersättning med 10000 kronor.
Vargar är vanligtvis skygga men kan ibland upplevas närgångna. Uppträdande uppfattas av somliga som farligt och onaturligt. Vissa organisationer försöker förstärka bilden av att vargen skulle vara farlig för människan, t ex gamla målningar på vargar som angriper barn. Sanningen är dock att det i Norden år efter år inte sker några olyckor där vargar angriper människor.

Länsstyrelsen har dock förståelse för att man kan vara rädd och vill tillämpa erfarenheter från forskning och Viltskadecenter om hur man kan öka vargens skygghet för människor. Vi inledde därför en dialog med Viltskadecenter och företrädare för jägarna i Furudal. Nu har dock alla initiativ försvårats pga avstängda vägar och uteblivna rapporter. Länsstyrelsen avser dock att gå vidare i denna fråga baserat på den kunskap Länsstyrelsen själv inhämtar.

Det som det inte kan finnas någon förståelse för är den illegala jakt på rovdjur i Dalarna som förekommit, inklusive försöken att med cyanid förgifta länets enda för tillfället reproducerande vargpar. Det är viktigt att dessa åtgärder fördöms och sådana frågor lämnas vidare till åklagaren för utredning.
För närvarande träffar vi på Länsstyrelserna många av aktörerna i rovdjursfrågan. Vår ambition är att ha en bra dialog i denna fråga och att fullfölja riksdagens beslut om rovdjurspolitiken.
Stig-Åke Svenson
t.f länsråd vid
Länsstyrelsen i Dalarna

STIG-ÅKE SVENSON

Mer läsning

Annons