Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Högskolans professorer är en tillväxtfaktor för länet!

Annons

Nio professorer installerades när Högskolan Dalarna i fredags kväll samlades till akademisk högtid och för att fira skolans 25-åriga tillvaro.

Rimligen bör en sådan samling som nio professorer med kunskap och erfarenhet knuten till högskolan även utgöra ett viktigt inslag för ökad tillväxt i Dalarna.

De flesta av professorerna Lars Broman, Kenneth Carling, Mark Dougherty, Stefan Fölster, Rolf Magnusson, Mikael Olsson, Lars Pettersson, Kent Skarp och Erik G Stålh är väl etablerade inom sina respektive vetenskapsområden. Många av dem är redan knutna till viktiga verksamheter i länet.

Men jag är övertygad om att det finns en viktig och delvis outnyttjad utvecklingspotential när det gäller samarbetet mellan högskolans intelligentia och Dalarnas näringsliv, för att nu ta ett exempel där länet har nytta av kompetens.

Det var i alla fall en känsla som gjorde sig tydlig hos mig under akademihögtiden i Kristinehallen, som också presenterade ökad kunskap i form av nyutnämnda doktorer och licentiater.

Kvällen blev givetvis en viktig manifestation för högskolan som sådan. Men högtiden och aftonens program kom också att formas till en hyllning för den avgående rektorn, Leif Borgert. Såväl universitetskansler Sigbrit Franke som nyinstallerade professorer markerade på ett övertydligt sätt sitt gillande över Leif Borgerts sex år som chef vid Högskolan Dalarna.

Själv tog Borgert det senkomna berömmet med fattning. Han slog sig ner vid pianot och spelade tillsammans med sonen Johan på gitarr en Niel Young-låt, för kvällen omdöpt till "Missions Impossible". Belöningen blev stående ovationer från publiken i Kristinehallens fullsatta lokal.

Jag har aldrig tidigare deltagit i någon akademisk högtid av det här slaget. Jag kan tänka mig att det bland delar av publiken fanns en uppfattning om att högskolefolket i Dalarna tog lite väl lättvindigt på det ceremoniella inslaget. Samtidigt mötte jag många som upplevde arrangemanget som alldeles lagom och dessutom berikat med mycket humor.

Prorektor, det vill säga Leif Borgerts närmaste medarbetare, professor Erik G Ståhl, hade stor del i humoristiska inslaget. Hans beskrivning av omgivningens sannolika syn på högskolan som en "blandning mellan ålderdomshem och Samhall, när verksamheten i stället bör liknas vid något som mera påminner om ett tivoli eller förskola", fick skratten att förlösas. Den goda stämningen och humöret höll i sig kvällen igenom.

Mot nattkröken, när det var dags för uppbrott, fick jag också det yttersta beviset på att Högskolan Dalarna är en ung institution utan överdriven respekt för konventionerna.

När den nyinstallerade professorn skulle ge sig hemåt svepte han Palestinasjalen över fracken för att stå emot kylan i Falunatten.

Knappast en vanlig klädkombination vid lärosäten som Lund och Uppsala?!

CHRISTER GRUHS

Mer läsning

Annons