Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Högern mot Sharon

Annons

Hårda amerikanska påtryckningar tvingar Ariel Sharon till detta avsteg från ultranationalismen. President Bush är hårt pressad att få sin fredsplan att gå i lås, så att han kan redovisa praktiska resultat i mellanöstern inför presidentvalet.

Sharons regering är numera villig att utrymma 25 judiska bosättningar, de flesta i Gaza och några på Västbanken. Den israeliska högerns nationalister och ortodoxa förräderianklagar nu samme Sharon, som de tidigare alltid sett som "sin man".

För att kunna genomdriva sin nya politik måste Sharon attrahera andra väljargrupper för att kompensera bortfallet av högersympatier. Vilket i praktiken innebär röstfiske efter väljare, som tidigare röstat på Rabins och socialdemokraternas fredslinje.

I Knesset nödgas emellertid Sharon samtidigt förhandla till sig socialdemokratiskt stöd, då bosättarnas extremt nationalistiska partier inte längre vill ge regeringen sitt parlamentariska bistånd genom att agera stödpartier. Sharon tvingas således att både konkurrera och samarbeta med socialdemokraterna, vilket kräver stor taktisk förmåga.

Bland såväl israeliska som palestinska extremister sprider sig nu skräcken för att någon form av fredsplan med tvåstatslösning ska lyckas. En någorlunda rättvis fred i Mellanöstern är rena katastrofen för politisk/religiösa krafter och kretsar, vars identitet och existens helt hänger på hatet mot ärkefienden.

Bosättare, som inte vill ge upp en enda kvadratmeter "judisk mark". Muslimska fundamentalister och fanatiska arabnationalister, som inte kan acceptera någon annan lösning än Israels totala krossande och judarnas fördrivning genom krig - heligt eller profant. Dock sägs den israeliska väljarmajoriteten numera acceptera att de aktuella 25 bosättningarna avvecklas.

Förhoppningsvis finns - eller kommer att finnas - även en motsvarande palestinsk majoritet för en tvåstatslösning med en palestinsk stat i fredlig samexistens med Israel.

Varken palestinier eller israeler torde vara benägna att i evigheters evighet leva under idel destruktiv, ömsesidig våldsutövning ens för aldrig så heliga principers skull.

Båda sidors yngre generationer kommer förhoppningsvis att tänka radikalt annorlunda än de kris- och krigsmärkta äldre, som båda anser sig ha mycket att hämnas.

Just nu är läget dystert. Desperata bosättare och judiska ultranationalister kommer dels att fortsätta aktionerna mot regeringen Sharons nya linje, dels försöka provocera palestinierna till aktioner, som ökar skräcken och spänningen i området därhän att den israeliska väljaropinionen definitivt vänder sig emot Sharons planer på att avveckla bosättningarna i Gaza.

På den palestinska sidan kommer al-Aqsamartyrernas brigader, Islamiska Jihad och Hamas på motsvarande sätt och i samma desperata syfte att med intensifierad terror provocera Israels krigsmakt till allt hårdare antiterroristaktioner i palestinska områden.

Mellanösterns extremister lever i sanning i destruktiv symbios med varandra.

Mer läsning

Annons