Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hellre Euro än EMU?

Annons

Är frågeformulerarna framtidens verkliga makthavare? För att utröna sammanhanget ordnade SIFO två enkäter för jämförande studium på TT:s uppdrag.

På frågan om Sverige ska gå med i EMU, svarade 44 procent nej och 37 procent ja.

När frågan i stället formulerades "tycker Du att Sverige ska införa euron som valuta?", svarade 41 procent ja och 40 procent nej.

Andelen osäkra var vid båda frågealternativen 18 procent.

Påpekas bör att den senare formuleringen är identisk med den, som kommer att användas den 14 september.

Utfallet antyder att åtskilliga väljare fortfarande inte insett att frågorna egentligen handlar om samma sak.

Riksdagens ja-anhängare visste säkert vad de gjorde, då de genomdrev formuleringen om euron.

Opinionsbildning är en svår konst. Nu blir det framförallt nej-sidan som måste öda tid, kraft och pengar på upplysningskampanjer om sambandet mellan EU, EMU och eurovalutan.

Ännu har ingendera sidan slutgiltigt utformat sina respektive kampanjupplägg. Förhoppningsvis kommer den förestående valrörelsen att rymma åtminstone någon seriös sakfråge- och idédebatt. Förslagsvis följande:

Ett ständigt återkommande nej-argument är att Sverige som EMU-medlem förlorar möjligheten att bedriva "en egen ekonomisk politik". Vilket i förstone låter nog så bestickande.

Ja-sidan måste här bedriva folkupplysning om vad "en egen ekonomisk politik" alltför ofta inneburit i verkligheten. Nämligen nedskrivning - devalvering - av kronans värde såsom då och då skedde under 70-, 80- och 90-talen. Detta var övervägande förlorade år i svensk ekonomi! Epoken slutade med en skräll senhösten 1992, då riksbanken chockhöjde styrräntan till 500 procent och lät kronan flyta fritt.

Denna nationellt självtillräckliga, ekonomiska politik som konservativa andar till vänster och höger fortfarande omhuldar, syns oss överspelad av verkligheten och inte längre möjlig.

Sakligt sett har således ja-sidan starka skäl för sin sak.

Att övertyga väljarmajoriteten om detta före den 14 september är emellertid ingen lätt pedagogisk uppgift. Djuplodande nationalekonomiska resonemang har vanligtvis en avskräckande effekt på flertalet av oss.

Då är det lättsammare att komponera käcka slagord och röstknipande frågeformuleringar med utgångspunkt från den av SIFO nyss dokumenterade principen att valutan euro är mindre skrämmande än EMU.

Ändå är den förra en ofrånkomlig följd av den senare. Politik och logik är uppenbarligen skilda ting.

Mer läsning

Annons