Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Grattis, EU-svenskar!

Annons

Om man för tio år sedan hade vetat att EU i dag skulle innefatta en stor del av det forna östblocket och att förhandlingar inletts med Turkiet, hade kanske somliga argumenterat annorlunda inför medlemskapet.

Ett av huvudargumenten mot EU då det begav sig för tio år sedan var ju att unionen skulle bygga murar mellan några rika västeuropeiska länder och resten av världen. Det var ett försök att utmåla EU-projektet som elitistiskt, något bara för de redan rika, något som uteslöt i stället för att omfamna många.

Ack så fel dessa pessimister fick! EU:s utveckling, med Maastrichtfördrag, utvidgningsförhandlingar och nu det nya fördraget, har i stället blivit oerhört positiv och gått i öppenhetens anda. Till och med de mest inbitna EU-pessimisterna bland grönvänstern inser nu att man inte längre kan kräva att Sverige ska gå ur samarbetet - de arbetar i stället aktivt för att Sverige ska dra nytta av samarbetet.

Därmed inte sagt att de öppet skulle kunna tänka sig att hylla EU. Tvärtom är den officiella attityden fortfarande självklart anti EU.

EU-motståndet lever också kvar i andra delar av det svenska politiska landskapet. Socialdemokratin, som varit sensationellt kluven till EU ända från början, har mycket att svara för. Sverige har, genom de socialdemokratiska regeringarna, sannolikt tappat mark i det europeiska samarbetet eftersom omvärlden känner till de svenska socialdemokraternas tvehågsenhet.

Samtidigt som några ledande svenskar, som Margot Wallström och Anna Lindh, har skaffat sig och skaffade sig ett grundmurat förtroende i EU-kretsar, har stora delar av arbetarrörelsen varit djupt negativa. Att detta är ett bestående fenomen visade den misslyckade eurofolkomröstningen förra året. Den socialdemokratiska eliten sade sig arbeta för ett svenskt deltagande i den europeiska monetära unionen, men i själva verket var det omöjligt för partisekreteraren, statsministern och andra att hänge sig åt frågan, när så många i den egna rörelsen, även på ministernivå, var emot.

Att den socialdemokratiska regeringen skulle drabbas av detta bakslag efter det annars så lyckade svenska ordförandeskapet 2001 var ju rätt pinsamt för Göran Persson. Ännu mer pinsamt har det blivit när en person av Margot Wallströms kaliber offentligt påtalar att den svenska socialdemokratin har misslyckats med att förvalta det svenska EU-medlemskapet.

Sverige behöver en ny regering av många anledningar. EU-samarbetet är en av dem. Det skulle vara bra både för Sverige och Europa om den svenska regeringen öppet och fullt ut kunde stödja den nya, utvecklade unionen. Även svenskar ska kunna vara stolta EU-medborgare!

Mer läsning

Annons