Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Friande dom upprör

Annons

Vad som syns så principiellt enkelt blir stundom minst sagt juridiskt komplicerat.

En berusad kvinna bjöd hem tre ynglingar. Dessa tog dit tre kompisar varpå de unga männen hade samlag med henne. Mot fyra av dem väcktes åtal. Dock inte för våldtäkt utan för "grovt sexuellt utnyttjande" då varken våld eller våldshot ansågs bevisat.

Tingsrättens dom blev friade.

Nästa instans, hovrätten, fann det obevisat att ynglingarna verkligen begripit att kvinnan inte ville ha samlag med dem och friade likaledes.

Högsta domstolen slutligen, ansåg det inte styrkt att kvinnan verkligen befunnit sig i vad lagen kallar "hjälplöst tillstånd" varför de fyra ynglingarna frikändes även i denna instans.

Folkvreden är begriplig. Ett nej är ett nej! Våldtäktsoffrets, berusningsgrad, klädsel och övriga utstyrsel vid tillfället samt livsstil plus handel och vandel i övrigt ska inte inverka på domen. Om sådana synpunkter rasar debatten i radions insändarprogram och tidningarnas insändarspalter. Lite till mans hör vi nog oss själva, ur djupet av hjärtat muttra ett kärnfullt "kläm åt de djävlarna bara! Statuera exempel!"

Verkligheten kan vara något mer komplicerad. Den vanligaste komplikationen i våldtäktsmål är att ord står mot ord enligt formeln "först hade man samlag, sedan blev man osams" varpå den ena parten polisanmälde den andra för våldtäkt. Att i det läget avgöra vem av parterna, som är mest trovärdig, är ingen lätt uppgift för rättvisan.

Domstolarnas ledamöter får inte döma känslomässigt! Inte heller får de bara för den goda sakens skull statuera ett exempel. För opinionsstormar får de definitivt inte böja sig.

Framförallt måste domen överenstämma med gällande lag. Därför bör följande fråga framförallt ställas i det upprörande Tumbafallet:

Är domen formellt korrekt med hänsyn till gällande lag? Tre domstolar har dock - låt vara på något varierande grunder - sett sig föranlåtna att utfärda friande domar.

Detta antyder att tingsrätt, hovrätt och Högsta domstolen sannolikt var förhindrade att utfärda en fällande dom.

Om man i detta läge vill se fler fällande domar i våldtäktsmål ska man inte klandra domstolarna utan kräva en omskrivning av lagtexten. Vilket åtminstone delvis är en politisk fråga.

Sexualbrottsutredningens drygt tre år gamla förslag är på väg genom byråkratins inte alltför snabba kvarnar till riksdagen, dit det beräknas anlända frampå höstkanten. Att minska beviskraven i våldtäktsmål för att på så sätt enkelt öka antalet fällande domar, skulle innebära en allvarlig inskränkning av rättssäkerheten och kan antagligen inte komma ifråga. Även våldtäktsmisstänkta omfattas av rättssäkerheten.

En ny debatt om den kommande sexualbrottslagens lämpligaste utformning känns angelägen i nuläget efter högsta domstolens friande dom i Tumbafallet.

Mer läsning

Annons