Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Feministparti på gång

Annons

Ett feministiskt parti håller på att krypa ur puppan. Redan skymtar ledartrojkan Ebba Witt-Brattström, Gudrun Schyman och Margareta Winberg. Tre var för sig starka namn. En före detta partiledare, ett före detta statsråd och en litteraturprofessor. Samtliga stridbara kvinnor och kämpande feminister.

Vilken väg väljer nykomlingen - "ideologisk renlärighet" eller röstmaximering? Samma lika grova som svåra val drabbar varje nybildat parti oavsett ideologisk inriktning. När kristdemokraterna bildades för 40 år sedan var partiet inledningsvis ibland på väg att driva den religiösa värdekonservatismen intill sekterism.

Det nu aktuella feministpartiet måste på motsvarande sätt bestämma sig för hur nära vänsterkanten respektive mittfältet politiken ska läggas. En alltför skarp vänsterframtoning med Gudrun Schyman som partiledare skulle antagligen avskräcka många feministiskt intresserade mitten- och s-väljare. Och omvänt, en alltför påtaglig mittenfeminism gör partiet mindre attraktivt för vänsterväljarna.

Ur borgerlig, valtaktisk synvinkel är detta nya feministparti med många starka vänsternamn givetvis rena skänken från ovan. Åtminstone i ett kortare tidsperspektiv.

Allt tyder på att nykomligen väsentligen kommer att erövra röster från vänsterpartiet, socialdemokraterna och miljöpartiet. Det nuvarande regeringsblockets splittring/försvagning gynnar självklart den borgerliga oppositionen. Om feministpartiet inte klarar fyraprocenttröskeln i nästa riksdagsval, utan erövrar, låt oss säga 3,8 procent av rösterna, är socialistblocket likväl dränerat på nästan fyra procent.

Och om nykomlingen skulle riksdagsdebutera redan efter sitt "jungfruval" kanske Göran Persson nödgas ta in partiet i sitt regeringsunderlag med påföljd att "rödgröna röran" blir om möjligt ännu rörigare, eventuellt även rödare, med ytterligare problem för regeringen som följd. (begreppet "jungfruval" bildat i strikt analogi med den i parlamentariska sammanhang etablerade termen "jungfrutal"och ingenting annat).

Förutom junilistan bankar måhända även feministpartiet på riksdagens port i valet 2006. Ingen av dessa nykomlingar syns oss chanslös.

Behövs de?

Den frågan kan endast väljarna besvara på valdagen. Kanske kan man säga såhär:

Svenska folket röstar inte längre lika klassmässigt som förr. Intresset ökar istället för partier, som försöker fungera opinionsbildande inom vissa trender, frågor och problemkomplex. Miljöpartiet och kristdemokraterna följer således inte det gamla klassmönstret. Försöken att få igång ett eller flera pensionärspartier är ytterligare exempel på starkt specialiserade partiprojekt med karaktär av enfrågeparti. Junilistan likaså. Sverigedemokraterna ännu ett.

Den svenska partifloran håller på att förändras. Men än är det för tidigt att avgöra vilka skott som kommer att grönska och blomma, och vilka som förblir - blott hugskott.

Mer läsning

Annons