Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dödspatrullen marscherar

Annons

Riksdagspartierna förefaller överens om att försvaret måste omstruktureras efter sovjetimperiets sammanbrott och kalla krigets slut. Man kan inte hålla sig med ett stort invasionsförsvar sedan risken för kustinvasioner försvunnit.

Dagens partipolitiska försvarsdebatt handlar mest om att i möjligaste mån undvika särskilt impopulära förbandsnedläggelser och att anklaga motståndarna för opportunism, då de av sysselsättningsskäl vill värna regionalt folkkära regementen.

Vilken typ av yttre hot förväntas försvaret numera avvärja? Ska terrroristbekämpning vara huvuduppgiften? Vilka förbandstyper är i så fall lämpliga? Pansar, flyg, marin, artilleri, luftvärn och ingenjörstrupper syns oss inte helt adekvata i sammanhanget.

För beredskapen mot terrorism bör däremot hemvärnets nya och välvässade insatsplutoner och dito -kompanier vara viktiga. Mycket stora neddragningar väntar emellertid även hemvärnet. Är detta klokt? Saken berör Dalarna och dess cirka 4 000 hemvärnsmän och -kvinnor. Hemvärnet har alltid rönt god uppslutning från Dalfolkets sida. Gamla traditioner spelar in.

Försvarsdebatten måste mer handla om hotbilder, materiel och förbandstyper och mindre om ekonomi och sysselsättning.

Det militära försvaret får inte ännu en gång degraderas till trivial "budgetregulator".

"Krig är någonting alltför allvarligt för att överlåtas åt militären", ansåg franske konseljpresidenten Clemenceau, "den gamle tigern" benämnd, i ett av sina återkommande, sarkastiska ögonblick.

Måhända må man travestera Clemenceaus visdomsord till att försvarspolitiken är någonting alltför allvarlig för att överlåtas åt budget- och regementskramande riks- och regionalpolitiker.

Försvarsdebatten måste framför allt handla om vår säkerhet!

Mer läsning

Annons