Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det bästa med skolan är loven

Annons

Självklart kommer varje tidning, lokalradio och tv-station att intervjua dessa barn och ungdomar om hur fantastiskt det är att slippa gå i skolan under fem hela dagar. Vi kommer att få se, höra och läsa om hur viktigt det är att få en paus från alla hårda krav som skolan ställer och om hur de unga längtat efter att slippa läsa meningslös franska och räkna trist matte.

Hur blev det egentligen så? När började svenska barn se skolan som något onödigt ont i stället för som ett privilegium och en möjlighet att få lära sig massor av intressanta och spännande saker? Och varför verkar vuxensamhället stödja och uppmuntra ett sådant synsätt?

Svaret ligger troligen i den förändring av skolan som pågått sedan sextiotalet. Sakta men säkert har det undervisningssystem som byggde på teoretiska kunskaper och alla elevers och föräldrars medvetenhet om vikten av dessa, bytts ut mot fri inlärning där det centrala tycks vara att alla har tillgång till en dator. Eleverna ska söka sin egen kunskap på Internet heter det, och läraren degraderas till handledare.

Vad lagstiftarna inte verkar ha tänkt på är att det kan vara svårt att hitta det man söker om man inte vet vad det är. Hur ska en tolvåring kunna förstå bättre än en läroboksförfattare eller en lärare vad han eller hon behöver veta för att ta sig fram i vuxenlivet?

Och hur ska man kunna använda sig av begreppet demokrati och förstå dess storhet, om man inte redan i grundskolan tillgodogjort sig omfattande kunskaper i historia och samhällskunskap?

Att barn och ungdomar ska ta ansvar för sin egen skolgång kanske ser fint ut på papperet. I verkligheten är det helt orimligt att man lägger denna enorma börda på någon som inte ens får beställa en tidningsprenumeration utan målsmans underskrift.

Vad händer om någon elev vägrar att ta ansvar, eller helt enkelt inte klarar av det? Ingenting, verkar det som. Och det är den springande punkten. Budskapet som kablats ut från dem som bestämmer över skolpolitiken är att ambition inte spelar någon roll.

Skolan är därför inte längre i första hand till för att föra vidare kunskaper om det samhälle vi lever i, och erfarenheter från de generationer som i hundratals år samlat på sig allt från vetenskapliga rön till litterära skatter, utan en plats där barn ska likiriktas.

Attityden till de grundämnen som trots allt finns kvar blir därför att de är tråkiga och meningslösa. Och det är klart. Det vi inte förstår eller ens får möjlighet att lära oss ordentligt blir ofta både trist och jobbigt.

Det är därför glädjande att se hur man på många skolor - inte minst på friskolor - återtar den positiva synen på allmänbildning och en bred kunskapsbas.

De elever som får möjlighet att återigen använda läraren som en nästan outsinlig källa till kunskap i stället för att tvingas surfa runt på Internet, kommer att ha ett mycket bättre utgångsläge inför framtiden. Och de kommer förhoppningsvis tycka att skolan är både rolig och intressant och inte längta lika förtvivlat efter sportlov.

Mer läsning

Annons