Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dalarna kassako för jättebolagen

Annons

En spretig verksamhetsstruktur, i linje med det tidigare konglomeratsidealet, städas nu ut. En omotiverat stor finansverksamhet är ett exempel. ABB:s verksamhet inom olja och gas ett annat.

Kärnverksamhet är sedan ett decennium näringslivets modeord. Vilket passar Dalarna bra.

Understrykas bör att ABB:s kärnverksamhet går med vinst. Affärsområdet Power Technologies med betydande aktivitet i Ludvika är just kärnverksamhet.

Dalarnas jätteföretag har alltid haft ett internationellt perspektiv. Globaliseringen kommer att fortsätta. Detta innebär i huvudsak ett löfte för Dalarna. Inte ett hot. Nya, snabbt växande marknader öppnas för länet. Produkter med lågt kunskapsinnehåll fasas ut.

Dalarnas fördelar vad gäller produktionsfaktorer är den stora industrins långvariga allians med den regionala och lokala politiska makten (ofta dessvärre socialdemokratisk), råvarutillgångar, billig och välutbildad arbetskraft, låg personalomsättning och hyfsad infrastruktur.

Länets trygghet bygger på lönsamhet. Borlänge tittar inte tillbaka på sin försvunna metallurgi. Dalarna börjar förlika sig med att inte längre ha en särställning i Stora Enso. Man erövrar jätteinvesteringar på egna meriter.

Ludvika bör inte alltför mycket uppehålla sig vid tillbakagången från 3 200 anställda i Asea och Stal (vid fusionen med Brown Boveri i slutet av 1980-talet) till 2 500 i ABB-bolagen i Ludvika i dag. Viktigast är att företaget visar livskraft.

Men i fallen ABB och Stora Enso finns anledning till industrihistoriska tillbakablickar. I centrum för bolagens moderna historia står två starka män, sådana som 1980-talets anda skapade - Bo Berggren och Percy Barnevik. Båda under viss tid med centrala positioner i Wallenbergarnas maktbolag Investor.

Berggren och Barnevik går, rättvist eller orättvist, till historien främst på grund av viljan att växa genom spektakulära fusioner och förvärv - inte så mycket genom organisk tillväxt eller på det sätt som de klassiska svenska industrijättarna gjorde i 1900-talets början - genom att anlita utländska agenter och senare starta dotterbolag.

Barnevik var arkitekten bakom Aseas giftermål med Brown Boveri på samma sätt som Berggren riggade Storas äktenskap med Enso. Förvärven fortsatte, men med utfall som starkt ifrågasätts.

I veckan, med anledning av skarpa brev från Stora Ensos företagsledning till regeringen, konstaterades i affärspressen att aktieägarna har mest att förlora på Stora Ensos märkliga hot och klagosång vad gäller Sverige. Det är ju de svenska enheterna som går bra.

I Dalarna har Kvarnsvedens pappersbruk extrem lönsamhet och Fors kartongbruk mycket god lönsamhet. Däremot kan internationella äventyr som tyska Feldmühle, Port Hawksbury i Kanada och brasilianska Veracel ifrågasättas på rent företagsekonomiska grunder.

Stora Enso betalade häromåret astronomiska 42 miljarder kronor för nordamerikanska Consolidated Paper (en affär Berggrens efterträdare riggade) och fick i somras, utan större uppmärksamhet, lov att skriva ned sina tillgångar med cirka 10 miljarder kronor!

ABB växte på samma sätt snabbt under Barnevik, men har inte lyckats konsolidera sin ställning. ABB åsamkades miljardkostnader vid köpet av Combustion Engineering i USA - en latent bomb i form av asbestskador hos de anställda. Förvärv har i för stor utsträckning hittills motiverats med maktambitioner och förhoppningar om framtida marknadsandelar - inte lönsamhet och synergieffekter.

Nu måste bolag med ungefär 30 000 medarbetare (av totalt 139 000) säljas, delvis för att klara de lån på över 20 miljarder, som förfaller i år. Ytterligare 10 000-12 000 anställda försvinner genom rena personalminskningar.

Många av dessa förvärvsäventyr inriktade på makt, på storleken i sig, har lönsamma enheter i Dalarna fått finansiera. Därför är det tråkigt att personalminskningar på 150 personer i ABB-bolagen i Dalarna presenterades vid en presskonferens i Västerås i går.

Men kärnverksamheten går som sagt bra. Det är trots allt det verkligt viktiga.

Mer läsning

Annons