Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Centern för federation

Annons

Centerledningens syfte är naturligtvis det allra bästa. En federation sägs säkra den lokala friheten och bestämmanderätten. I Sverige och i Europa.

Vadan denna häftiga centeromprövning av politisk kurs och framför allt vokabulär? Partiets nya honnörsord "federalism" och "federalister" var nyss närmast interna invektiv i debatten.

Kanske centerledningen börjat inse att det kommer en dag efter EMU-folkomröstningen också. I den stunden måste man på klassiskt centermaner åter samarbeta med ömsom socialdemokrater, ömsom borgerliga blockbröder. Båda alternativen innebär samverkan med EU-tillvända partier. Nej-sägeriets tid är då oåterkalleligen förbi.

Frågan är emellertid om centerfolket riktigt klarar av att hänga med i svängarna.

Gamle nej-generalen från anno 94, centerpolitikern Hans Lindqvist (ej att förväxla med sin relativa namne i denna tidnings politiska redaktion) gör det uppenbarligen inte. Han har omedelbart hissat pestflagg för partiets federalistiska orientering. "Total hjärnsmälta" lyder hans kärnfulla kommentar, som avrundas med en rödglödgad anklagelse för "ideologisk kollaps".

Maud Olofsson omnämnde i går förbundsstaterna Tyskland och USA som förebilder för framtidens federativt inriktade Sverige och gör nu tappra försök att ge begreppet "federalism" en för partikamrater och gräsrötter mer lättsmält innebörd av vittgående decentralisering och medbestämmande. Centerledaren medger emellertid att själva ordet är kontroversiellt inom rörelsen.

I bästa fall är centern nu på väg ut ur sitt sterila nej-sägeri i Europafrågan. I värsta fall hotas partiet av söndring och inre plågor.

Det är sannerligen ingen lätt pedagogisk uppgift Maud Olofsson tagit på sig. Men på sikt nödvändig. Fyrklöverpartiets nej-sägeri till Europa är omöjligt i längden.

Mer läsning

Annons