Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bo Ekman: På Folk- och försvarskonferensen har man ännu inte förstått att världen förändrats

Artikel 6 av 13
Folk och Försvar 2018
Visa alla artiklar

Annons
Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg och Sveriges försvarsminister Peter Hultqvist (S) under en pressträf. Foto: Jessica Gow / TT /

För några år sedan fick Jens Stoltenberg, huvudtalaren vid Folk- och försvarskonferensen i Sälen, vilken inleds i dag, Tällberg Foundations stora pris. Detta för ett ledarskap som präglades av en förmåga att förena principfasthet och pragmatism i sin roll som Norges statsminister. Han fick priset inte minst för sina insatser att hålla samman landet efter Breiviks terrorattentat 2011.

Nu är Stoltenberg chef för militäralliansen Nato, som är sprungen ur det kalla krig som följde på andra världskriget. Sverige förhöll sig som bekant hyggligt neutralt, men skeppade ändå oblygt över två miljoner tyska soldater fram och tillbaka genom landet, mitt under brinnande krig. Principer tillämpas alltid med en stor nypa pragmatism och följsamhet till reella maktförhållanden. Dessa skiftar ju som bekant.

Att Norge skulle tillhöra Nato var lika självklart som att Finland skulle ställa sig utanför. Under senare tid har opinionen i Sverige svängt till förmån för ett inträde i Natoalliansen, framför allt med motivet att dess medlemmar skulle bistå Sverige militärt om vi blev angripna. Men att Sverige skulle angripas och annekteras av Ryssland förefaller i min mening vara en helt absurd tanke.

Natoalliansens garant är USA. Men landet för nu, under den hafsigt oberäknelige president Donald Trump, en nationalistisk och protektionistisk handels- och utrikespolitik. Denna politiska strävan har alltid haft ett starkt fäste i amerikansk opinionsbildning. Även under mellankrigstiden var isolationism målet för amerikansk säkerhetspolitik, men denna hållning torpederades av japanernas angrepp på Pearl Harbor. Därmed drogs USA in i maktkampen både i Europa och fjärran östern och har så förblivit.

Under Trump försvagas USA. Landet har förlorat i trovärdighet och är allt mindre förutsägbart. Den geopolitiska ordningen som byggdes upp efter andra världskriget rubbas av att USA inte längre kan framstå som trovärdig garant för de institutioner och processer inneburit en hygglig stabilitet och förutsägbarhet i det geopolitiska sammanhanget. Detta bereder vägen för Kina, och kanske också Indien, att ta på sig allt större ansvar för global ekonomisk och politisk stabilitet.

Nato, liksom Folk- och försvarskonferensen, tillhör en efterkrigstid som nu går mot vägs ände. Vad som följer vet vi ännu inte. Detta återstår att se. Jens Stoltenberg står inför sin karriärs allra svåraste utmaning.   

Bo Ekman är grundare av och hedersordförande i Tällberg Foundation. Ledamot av Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien.

LÄS ÄVEN:

Bo Ekman: Hur går det när världspolisen säger upp sig?

Fler krönikor av Bo Ekman

Alla artiklar i
Folk och Försvar 2018
Annons