Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Barn i underläge

Annons

Barnfattigdomen steg under 1990-talet med en kulmen i mitten av årtiondet. Nu har den minskat något men ligger fortfarande på en högre nivå än i början av 1990-talet. 17,8 procent av barnen i Sverige lever i hushåll med låg inkomststandard och/eller i hushåll med socialbidrag. Tre och en halv procent av dessa hushåll med barn når inte upp ens till hälften av medianinkomsten i Sverige utan måste klara sig på mindre än 50 000 kronor per år.

Barn som lever en längre tid i fattigdom dras med en rad nackdelar jämfört med andra barn. De har sämre betyg i skolan, har svårare att ta sig in på arbetsmarknaden och hamnar oftare i kriminalitet och missbruk. Många familjer tvingas på grund av bristande ekonomiska resurser tacka nej till skolresor och sommarläger. Flera familjer kan aldrig åka på semester med sina barn. Det är ett i hopplöshet eftersom ingen ljusning skymtar och för att många barnfamiljer knappast kan påverka sin ekonomiska situation till det bättre. Om deras inkomst höjs minskas bostadsbidraget. På det sättet är de fastlåsta i marginalfällan.

Sverige har som nation blivit rikare, men överflödet fördelas allt sämre. En stor del av de mest fattiga är invandrarfamiljer och ensamstående mammor med barn. Problemet för de fattiga är att de aldrig lyckas att ta sig in i systemet med a-kassa, sjukförsäkring med mera. De blir utelåsta från de system som är själva definitionen av vår välfärdsstat. Det som återstår är socialbidrag.

I fall av långvarigt socialbidragsberoende är det viktigt att det sker en koppling till hur barnen har det i den bidragsberoende familjen.

Kan barnen exempelvis gång efter gång inte vara med vid olika fritidsaktiviteter uppstår givetvis ett utanförskap. Sommarläger och skolresor är viktiga för barnets utveckling även om de inte kan karakteriseras som mänskliga rätigheter. De flesta kommuner följer endast den riksnorm för socialbidrag som fastställs av regeringen varje år. Men det är upp-enbart att det inte räcker.

Istället bör kommunerna göra individuella bedömningar. Socialbidraget är satt som skälig levnadsnivå för en kort tid. Men för dem som av olika skäl är tvungen att leva på socialbidrag en längre tid ser behoven givetvis annorlunda ut efter hand. Regeringen bör ta varningssignalerna om barns utsatta situation på allvar. Det finns ett behov av en heltäckande låginkomstutredning.

Regeringen bör ta initiativet till en sådan.

Mer läsning

Annons