Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vi jagar på egen mark

Annons

Svar på Anita Erikssons inlägg den 2 augusti.

Anita Eriksson skriver:

"Jakten är betydelsefull för 250 000 människor i Sverige. Men hur är det med oss övriga 8,7 miljonerna? Ska inte vi också ha rätt att bestämma över vilken fauna som ska finnas i våra skogar".

Det verkar som att uttryck som "våra skogar", "vår natur" och så vidare, får vissa att tro att så fort man lämnar stadsplanerat område upphör det privata ägandet. Som om vi levde i en kommuniststat äger vi alla gemensamt skogar, berg och sjöar.

Vi jagar inte i era skogar, i er natur. Vi jagar på våra egna marker och på marker vi har arrenderat.

Allemansrätten från 1940 (lika unik i världen som den svenska avundsjukan) innebär att icke jordägande befolkning kan idka friluftsliv.

Men den innebär definitivt inte att du skulle ha rätt att bestämma över viltstammarna där du turistar.

Våra marker är ingen nationalpark åt den urbana befolkning som i över 150 år försökt att utrota arter som inte passat hennes livsmönster. Jägarna är naturligtvis en minoritet och det är också den sektlika lilla minoritet som är ansluten i jakthatarorganisationer som Rovdjursföreningen.

Alla vi övriga som inte är jakthatare måste väl också ha lite att säga till om? Eller?

MATS JOHANSSON

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons