Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Två aspekter av EMU

Annons

Dagen för folkomröstningen om full anslutning till den Europeiska Monetära Unionen, EMU, närmar sig med stormsteg. Visserligen är vi genom Maastricht-fördraget bundna att fullt ut ansluta oss till EMU. Steg 1 och 2 är genomförda och det återstår enbart steg 3: införandet av euro som myntslag.

Men så har vår regering - vilken är till att regera - ej modet att avgöra och skyfflat över ärendet på ett i denna svåra fråga ovetande folk. Helt i samklang med ingångna avtal kan och bör en regering - även efter en folkomröstning - fortfarande fatta de beslut, vilken den har förpliktat sig till.

Det finns en ekonomisk och en politisk aspekt av EMU:

När det gäller den ekonomiska aspekten räknas ränteprocent upp och ner, ökning eller minskning av arbetslösheten, kvinnornas ekonomiska frigörelse, billigare varor genom utökad handel och så vidare.

Hur exakt utfallet blir och med vilken hypotetisk situation detta skall jämföras med, vet ingen i dag. Faktum är dock, att vid bibehållen krona denna blir en skvalpvaluta och sannolikheten för en ytterligare devalvering (utarmning av folket) är betydligt större än motsatsen.

Den stora gruppen inom nej-sägarna fruktar varje förändring och tror att allt förblir vid det gamla. Det blir det förstås inte, våra livsvillkor förändras hela tiden.

Den lilla, men högljudda, gruppen bland nej-sägarna älskar fortfarande de avsomnade Rysslands Förenta Stater (Sovjetunionen) och avskyr ett eventuellt Europeisk Statsförbund.

För att tala i andra termer: Gifter man sig, så förlorar man friheten; låter man bli, vinner man ensamheten. There are no free lunches! Det nya Irak har i alla fall bestämt sig att sälja sin olja inte i dollar, utan i euro. Kanske en tankeställare!

Nu till den politiska aspekten: Europa har i århundraden plågats av furstars girighet och fåfänga. När detta efter Franska Revolutionen 1789 avtog, växte sig i stället nationalismen och ultranationalismen starkt.

Hela 1800-talet och 1900-talet skakades vår kontinent av krig med ultranationalism som drivfjäder, senast det hemska inbördeskriget mellan förre Jugoslaviens olika nationer.

Inte ens Sverige bör slå sig för bröstet som toleransens nation: Vid upplösningen av den svensk-norska unionen 1905 hade det nära nog utbrutit krig mellan "brödranationerna".

Efter 200 år av förödande krig har Europas folk kommit till insikten, att samarbete på alla plan som fri rörlighet av medborgarna, varor, kapital, av studiemöjlighet vid främmande universitet och erkännande av varandras tentamina är betydligt bättre än att kriga med varandra.

Om av detta sedan uppstår ett löst statsförbund eller Europas Förenta Stater är nästan en sekundär fråga.

Är vi efter den 14 september inte fullt ut med i Europa, kommer vi som liten nation likväl behöva följa alla "beslut" från Bryssel utan att ha det minsta inflytande i dem.

Tänk efter, bättre före än efter!

ERICH SPICAR

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons