Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sveriges agerande och brist på agerande

Annons

Att vårt land visade undfallenhet mot Tyskland under andra världskriget, det kan man kanske förstå. Däremot hyser man betänkligheter mot agerandet gentemot gamla Sovjetunionen.

Baltutlämningen 1947 var troligen en produkt av en rysskräck vid denna tid. Det är nog den största fadäs, som historiskt belastar vårt land.

Fallet Raoul Wallenberg är en annat fall, som i all sin dysterhet är en belastning för vårt land.

Behovet att stå på god fot med Sovjet gjorde att Wallenberg offrades, tystades ner. Kanske hade Raoul fel efternamn.

Hans heroiska insatser i krigets slutskede för att rädda judar undan gaskamrarna, väckte beundran och respekt i stora delar av världen.

Våra utrikesministrar Christian Günther och Östen Undéns totala avsaknad av mod och intresse av att hjälpa Raoul Wallenberg var påtagligt. Allt i syfte att inte stöta sig med den store grannen i öst.

När ändå pekpinnen är på gång, kanske man kan nämna något om den registrering, som förekom bland vårt lands kommunister. Detta i huvudsak under 50-, 60- och 70-talet.

I dag hukar sig vår socialdemokratiska regering och ber nästan om ursäkt för tidigare agerande. Varför inte stå raka och förklara att det var nödvändigt att gentemot vårt land agera som man gjorde?

Våra sentida kommunister fäller krokodiltårar över den behandling man fick utstå.

Var och en som upplevde kriget och tiden efter detta vet ju, att våra kommunister var beredda att offra kungariket Sverige för att i stället införa ett paradisiskt kommuniststyre.

ALLAN GIDLÖF, LEKSAND

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons