Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kort tupplur i riksdagsbänken?

Annons

Svar till Rolf Gunnarsson

Icke utan medlidande läser jag en insändare skriven av den moderate riksdagsmannen Rolf Gunnarsson, där han redogör för sitt dagliga politiska slit för sina uppdragsgivare.

Långa arbetsdagar, ett rastlöst och stressigt flängande hit och dit, möte efter möte. När sover egentligen riksdagsmannen? Inskränker det sig till korta tupplurar i riksdagsbänken, månne?

Ja, det är inte utan att man tycker att de vedermödor som Job enligt Bibeln utsattes för ter sig som bagateller jämfört med vad denne arma riksdagsman tvingas utstå!

Men jag dristar mig att fråga: Blir verkligen något meningsfullt utfört, eller är all denna aktivitet som herr Gunnarsson (och säkert de flesta andra riksdagspolitiker) ägnar sig åt ett flåsigt jagande efter vind? Är det verkligen vettigt att bedriva politik såsom något sorts ackordsarbete?

Kanske har vi där en (del)förklaring till att det ser ut som det gör i dagens Sverige?

För Sveriges bästa vore det nog tacknämligt med politiker som slutade upp med att knata runt som skållade råttor och i stället tänkte till. Hur ska de rätta till stora misstag de förövat sedan Erlanders tid?

Det sägs ju att ett kännetecken för en så kallad statsman är att denne icke tänker på dagens generation utan på nästa. Men hur är det nu?

Största bekymret för dagens (riks)politiker synes vara att genom kortsiktiga och orealistiska vallöften och smaskigt valfläsk vinna nästa val. Och för enskilda politiker gäller det att till snart sagt varje pris placera sig på valbar plats på röstsedeln.

MATS

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons