Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

För mig är EU ett fredsprojekt

Annons

Ja-sidan halkar efter i kampen om våra röster i folkomröstningen den 14 september. Varför?

Kan det bero på att diskussionen ensidigt handlat om ekonomin?

Är räntans upp - eller nedgång, bråket om huruvida det blir 100 000 nya jobb eller inte, det enda viktiga i sammanhanget?

För mig är de ekonomiska funderingarna intressanta men samtidigt perifera.

Jag kommer från ett land som varit inblandat i två världskrig under 1900-talet. Min morfar kom hem med en kula i benet efter första världskriget och pappa var i Nordafrika i tre år under det andra. Själv minns jag som barn bombraiderna och nätterna i skyddsrummet.

Det första ministermötet ägde rum i Strasbourg 1957 där jag då studerade. EEC blev till.

Det betraktades inte bara som en ekonomisk pakt men också som det största fredsprojektet i Europas historia. Ur denna synvinkel har projektet lyckats.

Sedan 1945, har inget medlemsland tagit till vapen mot ett annat EU-land.

Mitt hemland, Storbritannien, kan inte längre stå ensamt och starkt. Landet måste välja mellan fullt medlemskap i EU och EMU eller finna sig i att bli den 53:e staten i Amerikas Förenta Stater.

Sverige utanför blir alltmer isolerat. Men går vi med i en förenat, starkt och fredligt Europa kommer vi att bidra, inte bara till fred och välstånd, utan också till bildandet av en välbehövlig motvikt till ett alltmer arrogant och självsäkert USA.

EU är bara ett steg på vägen; en gemensam valuta och ekonomisk politik den naturliga fortsättningen.

MARGARET HAMMARE

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons