Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Är rovdjursforskningen berättigad

Annons

Det skrivs och talas mycket om våra rovdjur. Det tycks fortfarande vara så att de som inte riskerar att komma i kontakt med dessa djur bäst vet hur de ska hanteras.

Om vi som bor i Dalarna och Värmland skulle lägga oss i hur trafiken ska skötas i till exempel Stockholm fick vi snart veta att det hade vi inte ett dj-a dugg med att göra.

Om de som fått bikupor, soptunnor skadade eller förstörda av björn vill ha ersättning, tycks det finnas dåligt med anslagna medel till detta. Men till den forskning som bedrivs om våra rovdjur, ser det ut att finnas obegränsade medel.

Är det nödvändigt att denna forskning bedrivs i så stor omfattning som tycks vara fallet? Man frågar sig om den hetsjakt som bedrivs i samband med märkning med mera av djuren kan vara bra för djurens hälsa?

När djuren ska sövas och märkas används en "bedövningspil". Tidigare var det så att vätskan i denna "pil" var mycket giftig. Om nu skytten skulle missa "målet", letar man då rätt på "pilen" på marken så att ingen behöver riskera att trampa på den?

I sitt naturprogram redovisade Jan Danielsson resultatet av en enkätundersökning om vilda djur folk var rädda för.

Han nämnde dock aldrig var de intervjuade var bosatta. Frågar man folk bosatta i exempelvis Malmö och Göteborg så får man väl det svaret att de inte är rädda för björnar och vargar.

Man ska givetvis fråga folk som är bosatta på de platser där de aktuella djuren finns.

FALUBO

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons