Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

ABB:s förfall är sorgligt att skåda

Annons

Jag tillhör de sista som började jobba hos dåvarande Asea före sammanslagningen med Brown Boveri. Visserligen fanns det hos gamla Asea några förstelnade drag, såsom telefoner spärrade för rikssamtal, lunchstämpling av stämpelkorten även om man ej lämnade området, löneläget en till två avtalsrörelser bakom rikssnittet (denna tradition upprätthålls av Asea:s olika efterföljare).

Detta uppvägdes dock av att Asea kändes som något speciellt, ett elektrotekniskt storföretag något mindre än dess konkurrenter, men med ett grundmurat rykte som spjutspetsföretag på elektroteknikens område.

Redan under min barndom i Tyskland berättade min far, lärare i elektroteknik, att Asea hade byggt en likströmskabel till ön Gotland, där strömmen går tillbaka genom havet.

Även om jag själv inte längre jobbar hos ABB (verksamheter som elektriska generatorer och elektrifierade järnvägar hör ej till kärnverksamheten för ett elektro-tekniskt företag), följer jag för mina kollegors och städerna Ludvika och Västerås skull ABB:s förfall med bedrövelse.

Sedan bildandet av ABB har det, med några hack i kurvan, som visade sig vara skenblomningar, gått utför. Frågan är, hur den del av verksamheten i Sverige som egentligen går bra, långsiktigt ska räddas från att dras med i fallet. En fråga som borde göra kommunledningarna i Ludvika och Västerås sömnlösa.

Vilken form av ägare det än blir i framtiden, ABB trots allt, ett annat företag, eller varför inte ett nygammalt Asea i Sverige/Nord-en som med varumärket köps ut från ABB av industrialister och riskkapitalister, är det viktigt att det äntligen blir arbetsro för det anställda, så de kan ägna sig helhjärtat åt sina jobb i stället för att ständigt oroas.

Thorsten Schütte

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons